Tootikki

Vissa saker får man inte skämta om

2011-10-25T11:05:00.000-07:00

"Too much love will kill you" - nu med facit i hand,
är det inte lite ironiskt hur rätt du hade Freddie?

2011-10-05T22:02:00.000-07:00

När jag hör någon sucka "livet är hårt",
är jag alltid frestad att säga "jämfört med vad?"

Sidney J. Harris

min morfar

2011-05-27T14:19:00.000-07:00

Snart tar jag studenten morfar,
jag önskar att du vore här.
Du har alltid varit så stolt över mig,
och det var bland det bästa jag visste,
din stolthet.
När jag ser studentdagen ser jag dig,
du sitter där så stolt på en stol.
Du skall berätta för mig att du tycker att jag är vacker,
du skall säga att jag är så smart,
och du skall säga att du älskar mig.
Jag skall pussa dig i pannan,
där du luktar så gott.
Jag skall känna din klapp på ryggen,
den som var så trygg.
Fastän jag vet att du inte längre finns,
att du inte kommer att sitta där,
så vägrar du att lämna din plats i solen.
Du kommer att finnas där morfar,
i mina tankar och hjärta.
jag älskar dig

2011-05-20T13:26:00.000-07:00

Solen bränner i mina ögon.
I vintras frös de till is såsom blodet i mina ådror.
Min kropp den skälver av saknad till dig.
Du kom på hösten med famnen fylld av löv.
Du sydde mig ett täcke av dem som du lade på mina axlar.
Där var jag trygg och där stannade jag.
Ingen fick komma inför utom du.
Det var en klaustrofobisk känsla blandad med total njutning.
Vintern kom och blodet frös till is.
Men jag åkte till varma länder.
Jag kom hem med kokande blod och passion i blicken.
Men jag kyldes ned i det kalla landet och den klaustrofobiska känslan växte.
Allt jag ville var att vara fri.
Du tog av ditt täcke och gav dig av.
Nu var jag fri.
Men allt jag saknar är den klaustrofobiska känslan hos dig,
där jag var trygg.

2011-02-02T13:29:00.000-08:00

Fastän,
Även fast,
INKORREKT.

Förlåt mig,

Fastän,
Fastän,
Fastän,
Fastän,

2010-10-19T10:00:00.000-07:00

Steg för steg tar du dig neråt i trappan
Trappan som leder dig mot en ilsken avgrund
Du tar ett steg närmare en avgrund där du kommer att tappa all din kontroll
Kontrollen kommer våldsamt att slitas ut ur din kropp
Hårt och brutalt, en smärta du aldrig förut känt
Allt du gör kommer att vara utom räckhåll
Du kommer att ta ett sista steg av kontroll och sedan falla och falla
Falla utan ens en droppe av kontroll kvar i kroppen
Men du kommer inte att befinna dig fallande i luften
Det är bara i tron du faller, egentligen har du nått botten
Du kommer bara inte kunna ta dig upp
För allt som skulle kunna rädda dig är förflutet
Det är över, gjort är gjort du kommer inte att kunna göra mera
Du faller medan du bara förlamat ligger där
Orörlig men fortfarande kontaktbar
Kontaktbar för att kunna meddelas att du misslyckats
Att du inte kan lyckas
Att du aldrig kommer att kunna ta dig upp igen
För du har misslyckats och du kan inte rätta till det
För det är passé
Det förflutna du vill ändra på går inte att ändra på
Det har aldrig gått och världen tänker inte göra ett undantag för dig
Du har skapat ditt öde i trappan ner
Ångesten kommer att sniffa dig i nacken
Tala om för dig att du misslyckats
Att misslyckandet aldrig kommer att ändras
Förlamad med ångesten i nacken och ångern i kroppen ligger du där
Men ligg där och njut
Ge ångesten ett leende i ryggen
Ge ångern ett skratt i magen
Ligg och njut
För du lever ju faktiskt fortfarande

2010-10-14T12:53:00.000-07:00

Tårar som aldrig når ögonen
Ögon som inte ser för all gråt
En otrogen förebild
Ett oplanerat och oönskat barn
Lögner till för att skydda
Mänsklighetens gester
Spel som aldrig vrids rätt
Känslor som oberörda går vidare
Att döma någon
Öron som endast lyssnar
En kam som stryks genom håret
Ett sårat finger
Lungor som vidgas
Revben som ger upp
Sammanbitna käkar
När man vässat en penna
En lärare som har fel
Installationer som misslyckas
Stolthet som stryker med i dansens rytm
En pelare av gelé
Du jag och lite mer

2010-10-03T14:00:00.000-07:00

HA-HA vart tog lyckan vägen
HA-HA vart tog sorgen vägen
HA-HA vart tog känslorna vägen
HA-HA varför känns det inte
HA-HA varför bryr jag mig inte
HA-HA jag stängde av
HA-HA inget berör mig längre
Välkommen avstängda olämpliga okänsliga människa
Jag har saknat dig
Räknat dagarna sedan du försvann
Räknat dagarna sedan jag började att leva igen
Välkommen den smärtfria världen
Hej då du mänskliga människa
HA-HA HA-HA

2010-10-02T22:30:00.000-07:00

Tre ord
Tre ord som ensamma är villkorslösa, oviktiga, lätta och vanliga
Tre ord med så stor innebörd
Tre ord med för liten innebörd
För vissa tre svår sagda ord
För vissa tre ord utan betydelse
För mig tre tunga ord
För oss tre tunga ord
Kanske bäst att låta dem vara osagda
Tre ord som snart är sagda:
JAG
ÄLSKAR
DIG

2010-09-19T12:24:00.000-07:00

Fördomar äcklar mig så att jag får gåshud
De fascinerar mig så att jag vill gräva mig djupare i dem
Fördomar det har vi alla,
det kan jag inte neka
Men vi har i olika kategorier och massor
Det finns dömande fördomar som inte kan rubbas
Det finns fördomar som vi gärna får motbevisade
Hon stod där, sken som en sol,
med ett mod som ingen kan mäta sig med
Jag såg det, du såg det
Jag mådde illa samtidigt som jag rös av lycka
Det var då jag insåg, jag förstår mig inte på människan
Hur otroligt sårbar den är
Hur otroligt ond den är
Hur otroligt äcklig den är
Listan utan slut
Människan och allt som kommer på köpet

2010-07-26T11:59:00.000-07:00

De vuxna säger att grupptryck är något som man växer ifrån
Men du vuxna karl faller dit lika hårt som jag
Om än mycket hårdare
Du faller dit på ett sätt som inte bara straffar dig själv
Det gynnar ingen i din närvaro
Inte ens dig
Så varför faller du då dit gång på gång?
Även när jag ser
Skäms du inte vuxna karl?
Jo det så säg det gör du
När jag ifrågasätter hotas din integritet
Du faller så hårt och du är så medveten om det
En social grej säger du
Ändå måste du vara värst
Ryck upp dig stora karl
Var för mig en förebild
Stå stadig och stolt på vägen framför mig
Ta ditt ansvar du vuxna karl
Hur skall annars jag bli när jag blir stor?

2010-07-10T13:28:00.000-07:00

Du tog min hand
När du tog min mötande hand
Vad tänkte du då?
Du såg in i mina ögon
När du såg min blick
Vad tänkte du då?
Du såg in i min stjäl
När du såg vem jag var
Vad tänkte du då?
Du kysste mig
När du mötte mina läppar
Vad tänkte du då?
Du lyssnade på mina ord
När du tog in vad jag sa
Vad tänkte du då?
Du vände mig ryggen
När du gick
Vad tänkte du då?

2010-07-09T12:45:00.000-07:00

Jag stirrar
men vad ser jag
vit hård vägg
men vad ser jag
dig
stark, ståtlig människa
du är inte här
men vad ser jag
dig
för du är i mina tankar
jag skulle kunna skapa en film
en film om dig
endast utifrån en vit vägg
du är i mina tankar
men vad ser jag
du är här
för du är en hård vit vägg
du är hård som sten
tom som sten
orubblig som sten
du är inte längre här
du har lämnat mina tankar
men vad ser jag
vit hård vägg

2010-07-08T14:57:00.000-07:00

Öppen om natten
stängd på dagen
borde du inte visa oss tvärtom
Alltid rebell
ekar det i ditt huvud?
Du svävar efter att inte vara en i mängden
du vill sticka ut
Märkas med ditt bleka vita hår
Du klär dig efter udda och inte vad du tycker är fint
är inte det ett begär som gått för lång
Inte i dina tankar
för du skall vara stark och rebell
De som är som dem kan slänga sig i väggen
Du skall vara rebell
Vilken neurotiska flicka du har blivit
allt för att vara udda och rebell
Du vill sticka ut du är den enda som sätter dig emot
den enda som är rebell
för du är inte som någon annan
Vad är viktigast att vara dig själv eller rebell?
Dum fråga i dina tankar rebell
Du får jag säga dig en sak
det är inne att vara rebell

2010-06-19T12:59:00.000-07:00

Kan jag läsa dina tankar?
Eller är de för ologiska?
För inte sammanhållna?
För medvetna?
För sökande?
För platta?
För djupa?
Tänker du medvetet låta mig undra?
Förundras av din otroliga beslutsamhet, medvetenhet och osäkerhet?
Allt kretsar runt dina val.
De är för medvetet konstiga.
För viktigt att påverka.
För ologiska för att kännas naturliga.
Du vill synas, du vill granskas.
Du vill att jag skall ha just dessa tankar om dig.
Du vill att jag skall försöka läsa av dig, tolka dig.
Det är så viktigt för dig att vara svårläst att du blir för enkel.
Du är för medveten för att du skall bli spontan.
Slappna av, det blir svårare för mig då.
Sluta vara så enkel genom att spela så svår.

2010-06-06T14:51:00.000-07:00

Du niger
Du bockar
Du ler
Kan dem begära så mycket mer?
Klart de kan dessa tjocka och vresiga män
Du är dess lakej
Så är det att vara ung och tjej
Nämen vad är det jag säger?
Skall vi inte vara stora och starka
självständiga och oberoende kvinnor
Men vart hamnar vi då?
Hos män som beter sig likadant
Ni båda kan inte vara starka och välja er egna värld
Arbeta tillsammans
Men du är deras lakej
du vackra kvinna
Dem kan inte be om mera än en hand innanför din kjol
Men klart vill dem ha mer
Det är enkelt att få mer smak av dig
Jag vill ha dig
min hand den smeker din rygg
En kvinna som du skall inte vara med mig
Fortsätt att vara männens lakej

2010-05-09T11:41:00.001-07:00

Jag älskade, jag älskar och kommer alltid att älska,
min morfar

2010-05-01T15:17:00.001-07:00

Syster snö
Fruktar aldrig dagen för tö
För syster snö
har ett hjärta varmare än tö
Ett iskallt hjärta som aldrig klappar,
är inget för syster snö som värmer vinterns tappar.
Syster snö behöver aldrig stå i kö till mitt hjärta,
för syster snö är mitt allt.
Min smärta, hennes smärta, våran smärta.
Ingen som i såret häller i salt
Fastän syster snö försvinner när det blivit tö
Så är hon min syster snö
tills den dagen det är dags för någon av oss att dö.
Men den dagen får vi inte sörja.
I stället ska vi tänka på hur det börja.
Berätta för världen och oss själva
Hur detta syster band fick världen att skälva.

Sommar älskade sommar

2010-04-02T02:58:00.000-07:00

Sommar älskade sommar.
Kom och ta mig härifrån.
Kom med din varma vind,
jag andas in dig,
snälla ta med dig det onda i magen på väg ut igen.
Få mig att stå stadig på jorden igen,
ta med dig stressen.
Sommar älskade sommar,
kom och rädda mig.
Min kropp den skakar,
min kropp den värker.
Gör mig stadig, ung och frisk.
Jag vill bara ligga i gräset,
bort från bilar och stress,
jag vill andas in sommaren.
Känna att nu är jag lugn, det är här jag vill vara.
Ta med dig det onda, låt det inte komma ikapp mig.
Nu är det sommar, nu är jag fri.
Fri från plikter och begär.
Visa mig det lugna som jag lever för,
visa mig det glada jag levt av,
Visa mig det som tar mig framåt i livet.
Det är min sista bön,
kom, sug tag i mig, sug ur mig det onda.
Låt min finna mitt lugn igen.
Sommar tack för att du finns.
Du är mitt sista hopp nu,
det som gör mig så lycklig är att jag vet,
vet att du kommer att komma.
Du kommer att få mig att bli mig själv igen.
Tack du underbara sommar.
Sommar älskade sommar

2010-02-02T14:37:00.000-08:00

Det är känsligt att erkänna.
Varje steg du tar,
varje promenad du går.
Går du stöttades på rullatorn.
Din är grå, min är röd glänsande.
För jag, jag vill skylta.
För mig tyder min rullator på erfarenhet,
och långt liv.
Va glad att du faktiskt fortfarande kan gå.
Med stöd eller inte,
vad spelar det för roll?
Vi blir i vilket fall alltid stöttade genom livet,
när det gäller det mesta.
Så varför inte nu?
Ta den i dina händer,
gå stolt ut på gatan.
Du är ett gott föredöme,
en erfaren söt liten tant.
Visa som att du fortfarande kan gå,
med stoltheten bredvid.

Din trygghet, Natten

2010-02-01T14:06:00.000-08:00

Nattens långa mönster bryter din blåa blick
Natten är alltid den samma
Den går inte att undgå
och den sviker dig aldrig
Lika stor och stark som alltid sveper den över ett landskap utan rytm
Den glömmer det aldrig, rytmen
den glömmer dig aldrig, rytm
Du skulle inte kunna leva om den svek dig
men du vet att den aldrig sviker dig
så därför kan du fortsätta att leva
Natten är den mest tillitsfulla vän du har
Vad skulle du göra utan natten
Titta nu kommer den igen
känn täcket av dagg som lägger sig försiktigt mot din hud
Känn hur kylan biter tag i dina kinder
Börjar ögonen bli tunga nu
Natten den vaggar dig
Den har sitt trygga mönster
den sviker dig aldrig,
den sviker dig aldrig
sov, sov, sov

Du tror att det var jag som svek

2010-01-20T13:40:00.000-08:00

Jag vet att du tror att det var jag

Att det var jag som gick bakom din rygg

Jag som svek, smed planer för att ställa mig själv till rätta
för att passa in, för att hitta en vänskap som jag förlorat
Jag vet att du tror att det var jag
Tanken kanske inte slog dig

Att det inte kunde vara jag

Att svika på det sättet aldrig skulle kunna vara jag
Jag vet att du tror att det var jag

Hans himmelsblå ögon sympati och fysiska berörning

Detta ger dig en trygghet och en större tillit

Jag vet att du tror att det var jag

Alla stunder vi talade med varandra

Alla stunder jag sade mina åsikter
Hjälpte inte minnet av dem

Min ärlighet, räckte den aldrig

Jag vet att du tror att det var jag

Du sade att du haft tillit för mig

Hur kunde det vara så lätt för dig att tro att det var jag
Jag vet att du tror att det var jag

Jag kan inte mer än med ord bevisa min oskyldighet

Jag vet att du tror att det var jag

Min oskyldighet är bevisad
Du säger att det inte var jag
Men du tänkte tanken

Det räcker för mig

Jag tror att det var du

Lycka

2009-11-22T04:23:00.001-08:00

Finns det någon som kan beskriva lyckan genom egen upplevelse.
Eller bara det personen tros sig lycka ska vara?
Finns det någon som verkligen är lycklig?
På riktigt, inte bara i dess hopp om det
Har du någonsin varit lycklig
Har jag det
Jag funderar om det någonsin har funnits en lycklig del av mig
En dag eller två där allt får mig att le
Då allt är enkelt och bra
Inga bekymmer finns
Visst det finns dagar då jag är glad
Men jag måste erkänna det finns där
Det jobbiga, det harmlösa, ja det finns där
Det finns delar i varenda människas liv som de aldrig glömmer
Minnen, hårda ord, känslor
de är saker som inte växer bort med åren
Hur mycket vi än önskar
inte saker som man kan med vilja välja bort
Vi alla kommer ha tider som vi minns, som vi längtar tillbaka till
Men vi har ett val:
att gå vidare eller inte
Med att gå vidare menar jag inte att vi ska glömma,
för det kommer vi inte
När du väljer att gå vidare slår du bort dina minnen
du ersätter dom i tanken för stunden
men inte för alltid
Du väljer att inte se tillbaka
Men du kommer alltid att se det du inte vill minnas
Ordet lycklig är ett ord som får mig att tänka
Om jag inte är lycklig nu,
hur vet jag att jag någonsin har varit det?
Om jag aldrig blir lycklig så är jag det nu
Det kanske inte handlar om ren lycka
Man kanske aldrig blir verkligen lycklig
Utan man blir lyckligare
Jag är öppen för mitt framtida ”lyckligare”

2009-11-22T04:08:00.000-08:00

Hej jag är en kastanj.
Mitt skal är som ditt.
Min kastanj är din själ.
Du måste komma genom mitt skal för att få ta del av mig, min skönhet
Jag måste charma dig, finna ditt förtroende, för att lära känna dig, du vackra
Mitt skal gör allt för att hålla dig borta, måste skydda mig
Om du har rätta knycket, aktar dig för taggarna, så kommer du in.
Många kommer att försöka innan dig, efter dig.
Men den dagen då du når mig, den dagen är jag din för alltid.

Missförstånd

2009-10-22T04:36:00.000-07:00

Han stod förstummad i mörkret.
I fönstret såg han hennes nakna silhuett.
Hans kärleksstrålar från hans hjärta syntes i mörkret.
Hans knän kändes svaga under hans kropp.
Han tänkte på vilken lycklig man han var.
Han ville ge henne allt i världen,
materiella ting men även alla dess känslor som hon var värd att känna.
Hans kärlek svartnar,
något i hans kropp går sönder.
Den förkrossade kärleken hörs.
En mans silhuett intill den vackra kvinnan närmar sig.
Deras kroppar möts och en aura av ung kärlek bildas.
Deras kärlek till synes så enkel och naken.
En ny känsla sprids i den ensamma mannens förtjusande kropp.
En svart vätska sprider sig i hans blod.
Ett obehag som för alltid vill stanna.
Hans tankemoln om lycka och kärlek stiger till himlen.
Under honom bildas ett nytt.
Svart med smärta och o förståelse.
Hans första reaktion borde vara avundsjuka.
Då han skulle handla i broska att avslöja.
Att visa sin smärta.
Föra över den på någon annan.
Få ut ilskan genom kalla och hårda ord.
Men han har aldrig handlat som han borde.
Och det gör han inte heller i detta fall.
Han vänder på kroppen,
bort från ljuset, auran och silhuetterna som visar sådan lycka.
Han tar ett steg bort,
ett steg mot nytt liv,
bort från sin lycka och kärlek.
Kvar i mörkret står en silhuett av känslor,
lyckliga men även sårade.
Kvar i honom finns inget.
Ett tomt skal.
Kvar står två ovetande silhuetter i en lägenhet som tillhör en gift vän.
Bort går en sårad man ovetande om vad han egentligen såg.
I lägenheten står det även en väntandes kvinna som undrar varför hennes man aldrig kommer hem.
Tänker på hur lycklig hon är som har sin man.
Hon vill ge honom allt i världen,
materiella ting men även alla dessa känslor som han är värd att känna
Mannen kommer aldrig hem igen.
Kvinnan lever ensam kvar i lägenheten,
för alltid undrades varför hennes man hoppade.
Ibland kan den o kontrollerande handlingen vara den bästa för sanningen.
Men det kommer alltid att finnas frågor och funderingar som aldrig når sina svar

Du måste sakna

2009-10-21T03:35:00.000-07:00

Det kommer alltid finnas en annan plats
en plats där du känner trygghet och lycka.
När du på den platsen kommer att befinna dig kommer du att sakna
För varför vara på en plats som får dig lycklig när du inte har något att sakna
Varför känna trygghet när du aldrig känner osäkerhet
Varför känna tröst när du inte har något att tröstas över.
Det som alltid tillsynes verkar vara så bra så perfekt
Måste du behålla på avstånd till saknaden
För du kommer sakna att sakna
Varför vilja må bra när man aldrig mår dåligt
Du kommer aldrig finna lyckan om du alltid är lycklig
Att sakna kan vara det värsta som finns
Att sakna kan vara det bästa som finns för känslan man känner när man får det man saknar är en känsla som aldrig går att uppnå utan att ha saknat.
Den känslan är så skön, man blir så avslappnad så lugn, harmonisk.
Varför aldrig sakna, då kommer du inte kunna känna den känslan som du får för att du saknat och inte längre saknar.
Du måste ha förlora något för att i lyckan finna det igen.
Du måste må dåligt för att kunna må bra

Det jag ser i dina ögon

2009-10-17T03:12:00.000-07:00

En sammanhållen dikt till en person som är för tidig för att betyda, eller betytt.
En glänsande charm en hy som vid rörs.
Ett par gröna ögon som försöker se igenom.
Ett par läppar som så mycket vill känna.
En sten som ser igenom asfalt, ser att där igenom kommer det växa en planta.
Ett frö som gror för den vilsna sökande.
En växt som är beviset för att med viljan och styrkan kan man slå igenom allt.
Födas med huvudet före i världen som kommer få dig att slå många varv,
gråta många tårar skratta många skratt.
En värld fylld av känslor, besvikelse och stolthet.
Du ser i mig att jag mycket känt, jag ser i dig att du är nyfiken.
Du ser i mig att jag förstår, det är inte bara jag.
Inte bara jag som formats av händelser i livet, tragiska slut, med en vacker början.
Det jag ser i dig kommer aldrig bli som en blommas knopp.
Du har redan vissnat och dött.
Det saknas, i världen, mörkt.
Vibrerande löv får dig att känna smärta,
ett leende får dig att bli tom.
Men i mina ögon känner du det,
du känner dina känslor som endast ett litet oskyldigt ensamt löv kan få dig att känna.
Men du starka ros, du självsäkra själ, jag tror inte på din image.
Jag tror på så mycket mer.
Jag tror på fåglar som flyger, sand som blåser med vindens tårar.
Du vet,
att jag, jag tror på dig.

Kvarnbackarna

2009-08-03T04:29:00.000-07:00

Det är så vackert här, Kvarnbackarna.
Jag sitter på den ännu varma stenen.
Jag hade hoppats på en sån vacker solnedgång som jag minns som liten.
Men solen gick precis bakom molnen och ljuset letar sig ut däri mellan.
Vattnet är så otroligt stilla.
Kan du tänka dig den stillsamma ytan som glider över stenarna.
Färgerna här får mig att le.
Min kamera vill inte fånga det.
Utan det är något som världen endast tillåtet att visas i verkligheten.
Ljudet av vågorna som kluckande når stenstranden,
av fåglarna som säger god natt till havet.
Lukten av havet och friheten.
Denna plats,
det jag känner,
minns,
ser och hör,
får mig att vilja gråta inte av sorg utan av harmoni, frihet och lycka.
Såhär vill jag att mitt liv ska levas, lukta, kännas och höras.
Fukten, tången och sommaren.
Låt mig aldrig förlora dessa stunder i mitt liv.
För detta är inspirationen i mitt liv, lyckan jag känner.

En saknad

2009-08-03T03:46:00.000-07:00

En saknad av att känna trygghet.
En ny känsla av evig osäkerhet,
Vart du än vänder dig[vart du än är] så är den där,
din otroliga osäkerhet.
Den du så länge gömt,
så att du glömt bort.
Eller så lärde du dig helt enkelt att leva med den,
sökte tappert vidare efter trygghet.
Men det blev för mycket,
alldeles för osäkert.
Du är ensam.
Men alla människor är ju i grund och botten det,
så otroligt ensamma och gråa.
Den enda du någonsin kommer att ha,
den du alltid kommer att kunna lita på,
är dig själv.
Men osäkerheten kan ändå döljas,
glömmas och inte kännas.
Men du är osäkert ensam,
så vill det förbli tills du bryter dig ut.
Finner din egen styrka och kör på.

Magsäcken sprängs

2009-07-24T04:33:00.000-07:00

Ditt slag spräcker min mage,
jag öppnas levande, här och nu.
Allt min mage innehåller fläker nu ut,
för din fascinerande beundran.
Mina tarmar hänger ut,
vill du hoppa hopprep med dem?
Det blir svart för mina ögon,
jag försvinner nu för gott.
Aldrig mer känna smärta,
aldrig mer se blod,.
Lek med mina inälvor,
ta vara på mig.
Utnyttja allt jag alltid hade, min kropp.
Minns mig som något användbart,
låt inget gå till spillo.
Du offrade ett liv,
låt inte min kropp bara ligga livlöst kvar,
något borde du behöva,
något som du av min kropp kan få.
Gör smycken av mig,
gör leksaker av min kropp.
Något jag hade borde vara användbart för dig.
Låt inte min kropp gå åt spillo.
Ge till dom fattiga,
stoltsera med ditt mod till mord för världen.
Låt dina barn ha kul,
de din hustru något vackert,
Lämna mig inte här att ruttna,
dit inte ens råttorna vågar ta sig.
Låt det sista jag används till,
vara till nytta.
Låt inte det sista jag gör vara att dö,
utan låt det sista jag gör vara att göra någon glad.
Ta emot min sista önskan,
gör något användbart av mig.

2009-07-21T12:00:00.000-07:00

LOOK!

Efter The Blue Man Groupe

Bajsa inte här tack!

Jag vid vacker kanal

Pappa vid vacker kanal

Jag på vår freekiga väns pub

Far vid restaurang gata

Jobbigt att stå sådär hela dagarna i ända.

Berlin murs-kärlek

Mera Berlin murs-kärlek

Målning på Berlin muren

Två Berlin murs monster.

En snygg karl vid Berlin murens vägg.

Huset till höger är inget riktigt hus, eller vare det till höger?

Jag på en mur på jude museet

En tomte gömmer sig på jude museet [kanske där du såg cafét]

60000 stansade ansikten, alla med olika unika utseenden. Representerar judarna som dog under Hitlers makt. Rummet längst bort kan tolkas som en gaskammare, tolka som du vill.

Närmare bild på ansikterna.

Jag på vår stammis gata

Pappa på stammis gatan

Berlin med far
Bil bil åka bil.
Från Öland till Denmark !
Danmark en stad vi trivs i, we feel like home.
Äta Vietnamesiskt, go på människor och umgås,far och jag.
Sedan till berlin vi oss tar.
Första gången jag befann mig i denna enorma stad.
Vi gick, utforskade mycket och åt massor av mat.
Jag gillar denna stad men den skrämmer mig lite.
Den är så otroligt stor, gigantisk och hård på något sätt.
Men The Blue Man Group !
KOM TILL SVERIGE.
Dom var helt otroliga.
Bland det häftigaste jag någonsin sätt.
Pappa jag är så otroligt tacksam att du tog med mig på dom.
Jag är tacksam för hela den här resan med ig pappa,
fastän jag kanske inte visade det då.
Men jag menar det:
Tack för en underbar resa med dig, världens bästa far!

PS! Berlin muren, älskade Berlin mur, många många vackra målningar som pryder dig. Dig vill jag besöka fler gånger i mitt liv! DS

Erkänna sin svaghet

2009-06-19T03:56:00.000-07:00

Har du tänkt på hur svårt det är att erkänna sin svaghet?
I vårt samhälle ska man vara så stark, aldrig svag.
Jävla samhälle.
För svagheter det har vi alla,
stora som små.
Men stark blir man inte av att neka sin svaghet.
Din styrka kommer när du kan inse och erkänna din svaghet.
Den svaga är den till synes starka.
När du blottar din svaghet,
låter du alla andra se den.
Då, ja då är du stark.

Ensam med så mycket kärlek

2009-06-19T03:54:00.000-07:00

Dag som natt
Din känsla vill alltid vara.
Känslan av din ensamhet,
allas sällskapsbehov.
Ditt behov att vara ensam har gjort dig ensam,
alldeles ensam.
Det enda du krävde var lite tid ifred.
Nu har du endast ensam tid.
Men jag tror dig,
tror att du en dag kastar av dig din ”avstånds dräkt”
erkänner för världen att du också har ett behov av sällskap.
Att du har så mycket kärlek att ge.
Att du satte dig själv i fällan,
spann ett nät som du själv fastnade i.
Och de kommer att ta emot dig med öppna armar.
Varma, mjuka barmar.
Var inte rädd du söta,
jag står där bredvid dig.
Jag finns här.
Jag är din kärlek.

Dödssjuka flickans sista sommar

2009-06-19T03:39:00.000-07:00

Solens strålar sträcker ut sig,
gäspar och går upp.
Nu är det morgon, sommar morgon i Sverige.
Nu ska det lysas, och värmas,
för nu är det svensk sommar.
De smeker gräset, träden, blommorna, husfasaderna,
bord, stolar, bilar och flickan som sitter där och tittar på.
Strålarna smeker hennes vita skandinaviska hud,
ruffsar om i det tunna tunna ljusa håret.
Hon viskar ”nu är det sommar”
Ja flicka lilla nu är det sommar, svensk sommar.
Här är den sommaren.
Fylld av frihet ångest och förväntningar.
Men ingen tycker att det gör något,
för nu är det sommar.
Välkommen värmen, solen och lyckan.
Flickan tar ett sista andetag och säger
”Jag sa till sommaren, sen ger jag upp”

Mina fingrar kliar

2009-06-15T14:59:00.000-07:00

Jag saknar mitt skrivande, formuleringar och justeringar.
Det var länge sen jag skrev något som kände bra i mig.
Länge sen jag skrev något jag kunde vara nöjd med.
Detta bevisar hur upptagen jag är.
Jag har inte tid mer att skapa det jag älskar att läsa.
Mina tankar, mig själv.
Tova i sitt original, vart har jag tagit vägen?

2009-06-14T14:21:00.001-07:00

Mammas födelsedag GRATTIS nu hurrar vi för denna vackra kvinna, stor båt, kort varsel, frukost buffé, förvridna hjärnor och tankar, hyr hoj här, rapar, blöj byten, blåst, regn, sol, HAVET, spring i benen, skratt, kort, mormors mat, kort, näsduks träd, pussar och en massa kärlek och skratt. Tack för en härlig resa och hoppas att du min mor fick den födelsedag du önskat dig.

Din egoism

2009-06-06T03:32:00.000-07:00

Du försvann in i din egen egoism
Du tog det du kunde komma över
Svek den som inte la sig under dig
Allt handlade om dig
dig dig dig
Ändå kommer allt så självklart tillbaka till dig
Din egoism drog med sig alla andra
den kom
den tog
den segrade
Borde du inte nöja dig där?
Din egoism tar aldrig slut
Tror du på det där med att såra
då får du makt
sedan enkelt ta tillbaka
Du förväntar dig att man ska komma med svansen mellan benen
dyrka dig
Men egoism kommer aldrig att äga mig
Det vet du lika tydligt som jag
Mig går det inte att styra
Absolut inte av någon som dig
Jag är alldeles för självständig för det
Alldeles för mycket som du vill vara
Din egoism kommer tillslut ha ett slut
Slutet börjar nu.

Plötsligt får det klarhet

2009-05-20T04:40:00.000-07:00

Du är som en vägg, en vägg av hård vass sten
Ditt hjärta är grunden till din hårda fasad.
Jag har länge huggit i dig, skrapat upp fina sår
Men din fasad är för stark, jag hugger i något dött
Något som varit dött sen länge, något som någon kommer att få liv i tillslut.
Men det är inte jag.
Jag kan få din fasad att darra, din kropp att själva.
Men aldrig kommer jag innanför det hårda, det hårda som gång på gång slår mig.
Jag knyter min näve, ett slag som ska bli slutet för gott.

Det finns en väg

2009-05-20T03:18:00.000-07:00

Det finns en väg i livet som du en dag kommer att gå.
Följ den tills den har sitt slut,
Nu finns det bara en återvändo bakom dig.
Du kommer inte ta den.
Ingen väljer sin återvändo, det är dagens rädsla
Men jag råder dig: Ta den vägen
Låt den leda dig livet ut, livet tillbaka
Gå din återvändo, upplevt det du varit med om.
Du starka som gör det, du modiga har mycket lärt genom livet.
Du har mycket att återvända genom.
Upplevelser upplever vi bara en gång,
du dras inte tillbaka för att du minns det.

2009-05-12T14:30:00.000-07:00

2009-03-22T11:56:00.000-07:00

Dag 7 ”Hej då Sicilien”
Inte har det hänt mycket idag men en massa intryck har ändå tagits in.
Våran sista dag i det underbara landet som kan beskrivas med orden: bergit, kaotiskt, vackert, gott och smala gator, tillbringade vi i huvudstaden Palermo. Det inhandlades massor med saker och dracks en massa espresso. Tror att vi drack espresso typ fyra-fem gånger.

Med tåg tog vi oss till Palermo eftersom att våra guider hade sagt att det inte gick att köra bil i Palermo pga trafiken. När vi kom dit märkte vi att trafiken inte alls var värre än någon annanstans.
I en liten informations kiosk fixade vi en karta över staden. Efter att mamma frågat ”Does it kost?” fick vi reda på att kartan var gratis. Mamma du fortsätter att förvåna mig över din perfekta engelska.

Vi virrade runt i den stora och konstiga staden, köpte massa strumpor och strumpbyxor och jag hittade fina smycken. Efter att vi druckit en varsin espresso och jag ätit jordens godaste körbärs glass hittade vi en mysig liten gata som påminde mig om Vietnam. Det var massor av stånd och affärer längst hela gatan. Vi fyndade, prutade och blev lurade. Tillslut kom vi till alla frukt stånden, det var frukt och fisk överallt. Tänk om vi hade så mycket god frukt i Sverige då skulle jag kunna bli fruktoman.
Rå bläckfisk, bläckfisk ringar, bönor, parmaskinka och underbar pasta var det vi delade på i en mysig liten restaurang där bara stadens invånare åt.

Sedan bar det vidare längst alla fruktstånd tills vi upptäckte till våran besvikelse att vägen tog slut.
Då satte vi oss och tog en espresso och kollade på människor och störde oss på två riktigt irriterande tjocka barn.
Utanför en leksaks affär såg jag nog en av dom skummaste leksakerna, det var en robot ungefär en meter stor. Den såg riktigt läskig ut, vem skulle vilja ha en robot typ lika stor som en själv?

Vågen hem var inte lika fullsmockad av folk eftersom att det var under siestans tid. Vi stannade utanför en affär och såg ”fiskspelet” ni vet det som man hade när man var liten. Det är en massa fiskar som gapar och stänger munnen samtidigt som dom snurrar, man ska försöka fiska upp fiskarna med ett metspö (som har en magnet på sig, som även fiskarna har) Jag sa till mamma att om affären var öppen så skulle vi kunna ha köpt det till Elsa. Vem tror ni inte kom då? Jo affärsägaren, han öppnade affären vi köpte spelet och gick sen nöjt vidare.

På stationen kom vi på en grej som är typiskt Italienare. Om dom inte förstår frågan eller vet svaret så säger dom inte att dom inte förstår eller vet, utan dom svarar alltid. Om man frågar om vägen kan dom peka åt något håll fastan dom inte har någon aning om vart det är. När dom inte förstår vad man säger så kanske dom bara skrattar och säger jag eller nej. Jag frågade tex en receptionist om tiderna då chuffel bussen gick. Hon förstod inte och jag frågade i stället. När går chuffle bussen i morgon(självklart på engelska) hon svarar då bara ”NO” Vad gör kvinnan jobbandes på ett hotell om hon bara kan italienska?

Nu packar vi och står i medan min kropp kliar det är nog för att jag är nervös för i morgon och för att jag har en massa myggbett medan mamma inte har ett enda. Vi fick precis reda på att det snöar hemma i Stockholm, bu och bä. Hoppas det snöar tillräckligt mycket för att vi ska slippa slisk slask. I morgon kommer vi hem bleka men glada och med en massa erfarenheter och minnen som slår mycket. Klappi.

Frukt- och grönsaksmarknadens början

Lite mer folk

Mira minns du, our small babies

Missade Halloween, men det var det helt klart värt!

Beans slät yta, give me that tasty look

Den skulle man inte vilja möta levandes i vattnet

Do you wanna have some fish?

Yummy, look so fresh

Lilla snigel

Sjukt good pasta, mitt framtida jag ska dö av frosseri av denna pastan

The chicken place

Fin balkong

En vacker alé med en ännu vackrare kvinna min mami!

Fin fasad

Den mycket läskiga roboten, den får två bilder för den är så läskig.
Vad du än gör, köp aldrig denna till någon i hela världen

Elsas spel som har visat sig vara ett ögonbedovande helvette, och inte alls det jag hade när jag var liten. Men tacksammare än tacksam var ungen

Jag stod mitt i vägen, och han ser sannerligen ut att förbereda sig från att väja för mig. I am sooo smart, right?

Du vill ha, i know it

I found that beer funny

Vinets stad

Vi kommer sakna de fina byggnaderna

Fin häst och vagn får avsluta denna resa

2009-02-08T03:40:00.000-08:00

Dag 6 ”Expedition Etna”

Med lava i tankarna och tidig morgon styrde vi bil nosen mot Etna. Etna är en aktiv vulkan som senast hade ett utbrott 2001. Vi visste att Etna låg en bit bort, men kanske inte riktigt så långt som det faktiskt var. Jag lyckades fördriva tiden med läxläsning, hur mamma överlevde vet jag inte riktigt, men hon var ju illa tvungen. Man måste åka igenom staden Etnea för att komma upp till Etna. Etnea är en stad fylld med rondeller ha det i tanken om du någonsin åker dit. Min mamma som nu kör som en Sicilianska klarade av alla rondeller galant hon till och med gnällde lite på sega bilar. Ni vet sådär som bara puckade vuxna gör, som om dom i andra bilen hör vad man säger ”suck”

Vi åkte och åkte upp för vägen mot toppen. Marken bredvid vägen var fyllt med svart kol liknande sten/lera. Det var förstenad lava. I allt det svarta dök det efter ett tag upp höst träd. Den svarta marken blev nu alla höstens färger. Kan ni tänka er hur vackert det var. Brytning mellan hårt och svart till mjukt och färgglatt.
Tillslut kom vi upp till ”Etna stationen” där man vanligtvis tar kabinen upp. Men eftersom att mammas och min resa inte är en resa utan mera en expedition så var självklart kabinerna avstängda just idag. Vi bestämde oss för att besöka en liten krat bredvid eftersom att det inte gick att ta sig upp på Etna toppen.
Den lilla kratern var ganska jobbig att bestiga då underlaget var av stelnad lava som är ett väldigt lätt material. Hela tiden hade jag Kebenikaise i tankarna, ”det här är ingenting i jämförelse med Kebb sluta mesa dig det här är enkelt” Men det var inte så enkelt eftersom att det blåste som satan. När man väl kom upp på kratern så kunde man inte stanna länge eftersom att man var påväg att blåsa ner i den. Vi tog en annan väg ner som inte var lika brant eller lika blåsig. I gruset under våra fötter var det fullt med små röda högar av nyckelpigor. Mamma lärde mig att nyckelpigor gillar just de förhållandena som är runt en vulkan. Fina små nyckelpigor varför lever ni på ett sådant farligt ställe?

Det bestämdes att vi skulle ta en sväng förbi Taoremina som är en stad där alla ”snobbar” åker och bor. Dit många kändisar åker. Mamma jämförde det med att alla brats åker till Gotland och sprutar ned sig med Champagne. Tack för jämförelsen mamma.
Våran guide hade gett oss ett ”visitkort” på ett ställe kallat Solaris. Hon hade skrivit att vi skulle beställa Insalta D´agrumi, och broschetta. Eftersom att det just är mamma och jag som ska hitta stället så låg ju självklart det där stället på någon klurig och undangömd plats. Vi sprang runt och letade efter stället, ju längre tiden gick desto hungrigare blev jag och desto mer sugen på broschetta. Våran GPS var otydlig och ändrade sig hela tiden. Vi frågade några män som pekade åt helt det tvärtemot hållet våran GPS sa, och jag vägrade att gå så fel. Så vi gick tillbaka och förbi männen som ropade efter oss men vi ignorerade dom lite smidigt. Det visades att vi gick fel en gång till och tvingades gå förbi dom igen, och igen och igen. Tillslut frågade vi en kvinna som pekade åt helt andra hållet emot vad männen sa men även helt emot det hållet våran GPS sa. Det visades sig att även denna väg var fel. Tillslut köpte vi ny pressad apelsinjuice och passade på att fråga den god engelsk talande apelsinpressaren om vart det låg. Han visade samma ställe som våran GPS, mamma och jag fattade inte riktigt och frågade en sista man, och äntligen hittade vi.
Insalta D´agrumi visades vara en underlig rätt som föll mamma perfekt i smaken. Det var en slags citrus sallad, vilket innehöll : olika citrusfrukter, chili, röd lök, och typ vinäger eller någon slags dressing. Broschettan var väl god men inte den godaste vi ätit.
Sedan åt jag god glass i dag blev det : caramell, cocos, kinder och självklart amarena. Och vilken var godast? Efter denna vecka är jag fortfarande fast besluten över att körsbärsglassen är den godaste.

Vägen hem var extra lång och seg. Vi lyckades betala 9,20£ i tullavgift (som man gör när man åker på motorvägarna) men tidigare har vi bara varit tvungna att betala runt 0,80£. Men nu har vi äntligen kommit hem tillrätta.

Mamma sitter ute och snackar i telefon, troligtvis med Uffe. Jag sitter och surar över att jag inte kan svara på Annas eller Maxelitos sms, och får inte låna mammas telefon, den snåljopen. Men du Max... jag är faktiskt i Italien inte i Stockholm. Hoppas jag får ett riktigt förlåt av dig för att du glömt bort det! Anna är hemma, hon säger att det är kallt i stockholm och hon vill jämföra vem som är brunast av oss. Men jag tycker det är fusk. Anna du har varit i Egypten, och Joel och Max ligger på någon strand på Mallis och schteeker. Sjäv är man på någon expedition i Italien. Det är fusk, NI FUSKAR!!! Men då borde jag också få det, så jag ska ligga i solarium lördagen och söndagen. För jag ska tamej faan vara brunare än någon. Känner att jag får tillbaka lite för att jag var så kaxig efter Lissabon. Men jag saknar er.
Hoppas ni har det bra i kalla kalla Stockholm nu. Vill hälsa lite extra till min Papi. Saknar min älskade far som är så duktig och har nu fixat våran hemtelefon. När jag kommer hem ska vi också ta och klä om stolar. Våran lägenhet börjar bli helt underbar.
Nu är mamma klar och vi ska krypa ner i sängen och kolla på dagens foton ifrån Etna.
Natti, natti

Etna var vackert

Mami vid Etna

Jag pekandes på Etna

Vackra nyckelpigor

Min snygga mamma

Vackert vid vägen

En skylt vid restaurangen

Restaurangens adress

2009-02-08T03:38:00.000-08:00

Dag 5 ”Idag tittade och flirtade pojkarna lite extra, jag lyser som en sol”

Inte har det hänt mycket idag, vi har haft en total slappnings dag. Men som vanligt har våran biltur varit händelserik.

Idag fick vi reda på att detta var veckans sista soliga dag. Vi bestämde oss för att ta oss till närmsta badstrand för att schteeka. Det blev den konstig staden Cefalu igen. Men denna gång gick faktiskt resan dit riktigt bra och vi hittade bra parkering. Det enda som var jobbigt är att våran GPS gillar att säga att vi ska åka på enkelriktade gator. Det gör att vi måste fly våran egna väg. Men med min proffsiga mamma vid ratten och mitt lokalsinne så hittade vi tillslut en parkeringsplats vid vattnet.

Vi var ganska tidiga i Cefalu så vi bestämde oss för att gå lite i stan innan siestan då vi kunde ligga på stranden.
Vid stranden säljer dom solglasögon och vi passade på eftersom mamma glömt sina och jag älskar solglasögon. Det är såhär att jag och mamma har lite olika glasögon smak, och när mamma frågar mig om tips kan jag inte låta bli att små fnissa. Men jag vet vad mamma gillar och sa sedan att dom passade men att vi hade lite olika smak. Det gjorde mamma osäker eftersom att den enda spegeln hon blev erbjuden var trasig. Jag fick sedan skäll för att jag inte kunde svara om glasögonen var snygga eller inte. Men dom blev köpta ändå. Sedan visades det sig att det var falska Armani, det va kul. Men som tur är så vet inte mamma vad Armani är så hon brydde sig inte.
Inne i staden börjar vi med att ta en god espresso och bakelse på ett café. Cafét var på ett torg där Siciliens viktigaste och vackraste katedral står, när vi satt där på torget och drack vårt kaffe så kom det ett gäng präster och tillslut en tjock liten munk som gick in på cafét. Eftersom att mamma och jag är fröknarna uppmärksamma så la vi märke till att munken faktiskt pratade i en iphone, det tyckte jag var coolt. Jag ville så gärna ha foto på munken så jag satt med kameran i högsta hugg och väntade på att munken skulle komma ut. Det tog sin lilla tid tills han vågade sig ut. Det typiska var bara det att alla präster skulle ut samtidigt så det var väldigt svårt att få med munken på foto. Men jag tror att jag fick med honom i ett hörn.

I bordet bredvid satt det två män och en hund. Den ena mannen var en mycket pratglad och skojsig man. När jag skulle fota munken så duckade mannen och frågade sedan ”interesting people, right” Jag log och skrattade. Vi satt kvar en stund och mamma tog lite foton på mig. Då sa den pratglada mannen till mig “The most beautiful picture she have take today was that one on you” Jag rodnade lite och tackade glatt. Vi drack upp våran kaffe och gick vidare.
Längre ner på gatan köpte jag en super god glass, AMARENO alltså körsbärsglass, mums. Vi gick vidare mamma köpte en citrus frukt som var en blandning mellan apelsin och klementin, när vi står där vid affären så kommer den pratglada mannen med sin kompis på en motorcykel med hunden vid fötterna skällandes. Dom vinkade och skrattade.

Sedan blev vi varma och bestämde oss för att lägga oss på stranden för att schteeka och bada. Mamma hade promt bestämt sig för att vi skulle lyxa till det med solstolar. Vi låg där och brände vitt skandinaviskt skin under dagen. Det hände väl inte så mycket förutom att jag lyckades välta min solstol. Det va nämligen så att det gick några svenska barn längst stranden som intresserade mig, jag lutade väl mig lite extra åt det ena hållet för att se dom, tillslut tippade jag och min solstol. Jag fick en man att vika sig dubbelt av skratt. Kul att man kunde underhålla någon under dagen. Något som var mindre kul var att jag var ny badad, det var bara att hoppa i vattnet igen.

På hemvägen så missade vi den första utfarten på motorvägen så våran GPS bestämde sig för att krångla till det lite extra för att till varje pris komma ut på motorvägen. Vi hamnade först på ett industri område sedan på en liten liten väg. Våran bil fick även den ta sig ett dopp idag då vi var tvungna att åka igenom en tunnel med massor av vatten. Vi har blivit lite osams med våran GPS så det är bäst för den att den passar sig noga.

Som vanligt tog vi en liten tur till San Nicola på hemvägen och köpte lite bröd, mozzarella, mortadella, tic-tacs (som sötnosen i juno) och massor av frukt. Sedan satte vi oss vid vårt glass hak drack lite kaffe och åt glass. Han som gjorde min cappuccino gjorde att jag sken som en sol. Han är nämligen den som gjort min glass varje dag och han flirtar mer och mer med mig för varje dag som går. Idag frågade han om jag ville ha lite chocklad på min cappuccino och jag svarade glatt ja. Det visade sig att han hade gjort ett hjärta på min cappuccino med chokladen. Sedan när han gjorde min glass undrade han om jag ville ha grädde, men jag svarade nej för så svullig hade jag inte tänkt att vara. Men han förstod nog, för han hade fått mig riktigt glad när jag sedan gick iväg med min glass i handen och lysandes som en sol.

Nu har vi spelat Casino och jag van STORT!!! Nu ska vi titta på dagens foton och planera för morgondagen. Saknar er risgryns gryn i Sverige, ses snart.

Munken med en iphone är han i brunt

En ganska cool bild tycker jag, synd bara att den blev sned.

Mami, vid en cool vägg

Jag älskar Amareno glass

2008-12-03T11:59:00.000-08:00

Dag 4 ” Om jag skulle få pengar för varje kurva och för varje berg vi åkt på idag så skulle jag vara rik i det här laget”
(Jag vet att jag särskriver stört mycket i min blogg men det är ingen jävla svenskauppsats så jag har inte orkat tänka på det, om det stör er så mycket så läs INTE)

I detta inlägg vill jag börja med att ge min modiga mamma en eloge. Under dom här tre fösta dagarna har hon klarat av att köra bil i svåra omständigheter, som varken hon eller jag någonsin kunde tänka oss att hon skulle klara av. Hon har kört bil i kaotisktrafik med hänsynslösa bilister, hon har åkt i brant uppförsbacke på en väg som är max en bilsbredd, hon har kört på en smal väg i sådant regn så att vattnet skapar vågor ner för gatorna. Vi såg absolut ingenting.

Nu ska jag berätta om våran dag.
Vi bestämde oss för att åka till Castelbueno som är en liten by högt uppe i bergen. För att ta oss väster ut måste vi åka igenom en kaotisk stad med vägar så smala att det knappt får plats en bil. Gårdagens lilla tur där var inte så lyckad så vi fasade för detta ögonblick. Men idag körde hon i bra takt, tog sina egna vägar men hittade ändå rätt. När vi kom ut ur staden så var mamma lagom kaxig och sa ”Nu kör jag som en Sicilianska, sätt på lite smörig Italiensk musik så jag kan få känna mig som en riktig Sicilianska” Det blev tillslut Italiensk Ulf Lundell.

Vi lyckades tanka utan att gå ut ur bilen och dessutom med bensin locket på fel sida. Det är nämligen så att det finns män på stationerna som tankar åt en. Våran taxi chaufför fösta dagen hade tankat och mamma hade uppmärksammat att man fick hjälp att tanka. När vi kom in på stationen så skrattade dom som jobbade åt oss vi tänkte att vi måste sett väldigt vilse ut eller något. Utan att fundera så mycket över det så körde mamma nöjt in bredvid ”bensinslangarna” men hon hade placerat sig så nära att hon inte kom ut, så hon vevade bara ner fönstret. Sedan visades det sig att hon kört på fel sida av tankarna så mannen som skulle tanka fick dra slangen runt hela bilen. Mamma tänkte inte på hur hon verkligen betedde sig som en ”överklass” nöjt sittandes inne i bilen med tanklocket på fel sida utan att ens gå ut och ”hälsa” som alla andra gjorde. Männen på stationen måste tänkt ”Jävla vilsna överklass turister” men så såg vi inte på saken utan vi var mycket nöjda över att vi hade lyckats tanka.

Nu ute på vägen igen går allt som det ska tills vi kör fel, mamma tvingas göra en U-sväng medan våran GPS:s visar oss en annan väg som visar sig bara vara en liten omväg för att komma på rätt väg igen. På rätt väg igen svänger vi upp rätt, efter ett tag inser vi att vi åker på en väg smal som en bil bredd ungefär med typ 70% graders vinkling. Jag gillade att mamma körde gasandes i 30km/h på denna sjuka väg.
Vi kom tillslut upp på en lite större väg som var ungefär två bilbredders bredd. Denna väg gick i sick sack och det var så vägen såg ut ända upp till byn vi skulle åka till. Vägen var mycket kringelikrokig och vi åkte bara högre och högre upp, det var otroligt vackert och mäktigt. Utsikten var absurd så otroligt vacker.
På vägen plockar vi kottar, fotar, och gosar med åsnor. Vi åkte förbi några åsnor och jag skulle absolut fota dom. Två av åsnorna var ganska snabba på att komma och hälsa(den ena var en liten plutt) medan dom andra två var lite osäkrare. Efter ett tag började den vuxna av dom kräva goss, sedan kom en till fram till mig och skulle också ha goss. Jag står nu med kameran runt halsen och med två buffandes och gosiga åsnor under varsin hand i detta läge har mamma kört fram en bit och ropar att jag ska skynda mig. Men jag kan verkligen inte slita mig ifrån dessa små söta varelser. Till slut kommer även den fjärde åsnan fram och det visade sig att det var en mulåsna. Mamma börjar bli arg jag pussar dom små kärlekarna hej då och springer sedan iväg. Dom tittar sorgset efter mig, det hade blivit kärlek vid första ögonkastet, vi var kära.

Tillslut når vi vårt mål, det var till en början helt omöjligt att parkera, mamma sa att det var för att alla väntade på att skolan skulle sluta och dom skulle hämta upp sina barn. Vi körde in i staden men åkte snabbt ut därifrån då mamma nästan hade slagits av panik pga dom smala och smockfulla vägarna. Så vi ställde oss utanför staden och traskade in.
När vi kom in var staden nästintill tom och vi bestämde oss för att äta. Det var svårt att hitta något ställe att äta på men tillslut hittade vi ett ställe som vi tyckte passa oss. Vi beställde pasta, och en flaska vatten. Servitrisen frågar om vi ska ha en stor flaska vatten och vi svarar ja. Medan vi väntade på maten så iakttog vi en familj som vi tyckte pratade svenska för en sekund men pratade sedan franska. Det visades att mamman faktiskt var svensk och att det lilla barnet pratade var på både franska och svenska. Vi kom fram till att pappan var fransk och att mamman var svensk men pratade både svenska och franska. Servitrisen kommer in med en , en och en halv liters flaska och vi kollar chockat på den. Vi bestämmer oss för att beställa in en liten flaska. Servitrisen går då och byter flaska och kommer in med en 0,5 liters flaska. Fan va snopna vi var, det var en sån där klassisk situation. Dom hade inget mitt emellan det är ju faktiskt en liters skillnad. Vi fick in våran mat och vi högg i, efter ett tag bytte vi tallrik men bytte snabbt tillbaka. Eftermaten så kan ni tänka er vad vi bestämde oss för att leta efter för något gott? När jag är i Italien ska jag faktiskt få äta sönder mig på min körsbärs glass!
Vi passade på att ta en liten promenad i staden och fotade. Det var ett gäng killar som ropade ”Ciao Bella” efter mig, mamma påstår att när killar ropar efter mig så växer jag då en meter och lyser av självförtroende och att jag kaxigt går vidare. Jag vet inte riktigt jag, det skulle jag gärna se.
Tillslut hittar vi körsbärs glass och vanilj glass som ser riktigt god ut. Men nej det smakade typ ingenting alls, trist.

Det börjar små regna och vi har tröttnat på staden som vi trodde skulle vara liten och mysig. Vi bestämmer oss för att åka hemåt. Vi väljer att ta en annan väg som ska vara snäppet snabbare. Under vägen ner lägger jag märke till några konstiga skyltar som är moln och regn på, över den skylten är det två skyltar en med stenar och en med en bil som slirar. Vi tar oss smidigt ner börjar då det börjar blixtra och åska. När vi kommer till Cefalu (som ligger nedanför Castelbueno) så öppnar sig himlen och regnet bara öser ner. Jag lägger min hand mot fönstret vid ett tillfälle och jag känner vibrationerna i fönstret ifrån regnet. Regnet bildar vågor ner för gatorna och vi ser typ ingenting. I samma veva lyckas vi åka fel och hamnar på en sån där liten små gata. Vi lyckas komma ner på en större väg och stannar vid en parkering. Mamma säger att hon inte klarar av att åka i regnet och att hon inget ser. Jag övertalar henne om att vi tar mindre vägar (inte dom minsta, men lagom små) där vi kan köra långamt så vi ser och att vi dessutom kommer att åka ut ur regnet. När vi börjat köra så minskar regnet en aning och mamma blir lugn igen och säger ”Man ska kanske ta sig upp på stora motorvägen” (som man får köra 130 på). Min mammas gräns mellan ”Det här går inte, jag klarar inte av det här” till ”Det här flyter ju på som smör, man kanske ska ta sig upp på 130 vägen” ligger väldigt nära. Minsta lilla gör att hon slår över till det andra. Men jag övertalar henne att stanna på den vägen vi var på.
Vi tar någon skum omväg upp för ett berg men kommer tillslut på rätt väg igen. På vägen hem måste vi ju ta oss genom den kaotiska staden igen. Men vi gör ändå ett försök att undvika att åka in i staden det slutar i att vi åker upp för en brant sick sack väg upp för ett berg som även den leder in i staden. Vi tror oss ta en smart väg men åker vilse, tillslut hittar vi rätt och åker till våran favorit och typ hem by San Nicola. Där handlar vi ost, parmaskinka, vin, tomater, is te, vindruvor, två olika slags kortlekar, bröd och pizza. Mamma tar en espresso och någon skum friterad ris sak som hon älskar med som jag inte tyckte var så god. På vägen hem utbrister hon helt plötsligt ”Nee jag tycker inte om ris kroketten(som det tydligen var) urk va äckligt, jag tänker inte äta upp den!” Men vid det här laget känner ni kanske min mamma. Ris kroketten är nu spårlöst försvunnen undra vart den tog vägen!

När vi kommer hem så smaskar vi på det vi köpt och spelar kort. Vi kör Casino några gånger och jag leder men helt plötsligt på något konstigt vis så leder mamma. Då bestämmer hon att spelet är slut och att hon är ”Casino mästare” att hon har vunnit jätte många gånger dom senaste gångerna. Jag säger emot men hon fortsätter att tjata det slutar med att jag säger ”Okej, okej du är mästare gud va jag avgudar dig wohu” Då blir hon tyst. Men om det är så att hon vunnit dom senaste gångerna (som jag inte tror) så förvånar det mig inte eftersom hon kör på sitt lilla eget vis och det viset är alltid till hennes fördel.

Nu ska vi sova, jag har tårar i ögonen av att jag har så jävla ont i rumpan eftersom att jag suttit och skrivit i den här förbannade sten hårda sängen. Min rumpa känns platt. God natt på er era lycko grisar som får sova i förhoppningsvis sköna sängar. Hoppas ni njuter ordentligt.

Mamma på den vackra vägen upp

Det vi trodde var Castelbueno, men Castelbueno var betydligt större.

Älskade lilla åsna<3>

Dom två sociala småttingarna som var mycket modiga och gosiga<3

- Jag ska ha en åsna när jag blir stor

-Ja jag ska verkligen ha en åsna, och vi ska gosa en massa

Den stora vita är en mulåsna(mamman åsna, pappan häst) eller mula(mamman häst pappan åsna) tror att det är en mula.

DonJon fick servera oss

Vacker gata

Castelbueno

2008-11-10T12:30:00.000-08:00

Dag 3 ”Kaos artat trafik”
När min hurtbulle till mamma gick upp tidigt och gick på promenad för att utforska hotell området blev hon förföljd av en hund. För att då bli av med hunden tänkte hon låtsas som ingenting, hon gick med näsan högt i vädret och såg mallig ut, tror ni att hon lyckades? Det säger sig självt.

Medan detta utspelades låg jag och sov min skönhets sömn och tänkte att äntligen kan jag kanske få sova ut.

Klockan nio stressar mamma upp mig säger att klockan är nio och att bilen kommer klockan tio och då ska vi åka. Jag hoppar upp och börjar göra mig i ordning och försöker att hinna. Det har gått en timme då mamma börjar bli stressad över att bilen inte har kommit än. När hon äntligen kopplar igång sin hjärna och kommer på att hon inte ställt om klockan inser hon att klockan bara är tio över nio. Ännu en gång har min smarta mamma lyckats!

Eftersom att vi nu är klara och redo så bestämmer vi oss för att äta en god frukost på hotellet.
”Buffe!” säger personalen och vi börjar ta för oss av den stora frukosten. Vi äter och njuter av den fina utsikten, smugglar med oss lite kex och två yoghurt. ”Lite mellan mål” säger mamma nöjt.

Sedan sätter vi oss på en mysig liten plats i trädgården och solar. För varje bil som åker förbi stressar mamma upp sig och tror att det är våran bil.

Vi bestämmer oss för att ta oss upp till våran lägenhet för att gå på toaletten. Jag övertalar mamma att vi ska gå in i receptionen för att kolla om våran ''bilman” har kommit.

Mamma säger ”Han har mitt nummer han skulle ringa när han kom och vilken bil skulle det då vara?”
Jag svarar att han kanske inte alls har numret och sedan pekar jag på en bil. När vi kommer in i receptionen så skiner en man upp och frågar ”Carherine Dolk?” HA, mamma vem hade rätt? När vi sedan kollar på bilen så var det just den bilen jag hade pekat på. Yes jag får säga det igen HA, mamma vem hade rätt?

Men tro inte att vårt lilla bil problem nu var löst, tydligen har någon bestämt att det inte skulle gå enkelt att hyra en bil för oss. För ännu en gång dyker det upp en massa problem. Denna gång handlar det om betalning för att mannen har kört bilen ändå till hotellet. Mannen med bilen är dålig på engelska och tar hjälp av kvinnan i receptionen för att översätta. Mannen ringer sin chef och rapporterar problemet chefen hävdar att vi fortfarande ska betala och kvinnan i receptionen tar över telefonen. Chefen pratar ett långt samtal med kvinnan som försvarar oss och förstår vårt problem. Samtidigt ringer mamma Holiday sun (som vi hyrt bilen av) för att reda ut problemet. Mannen i receptionen snackar med någon i sin telefon. I detta läget sitter jag bland massa skrikande och upprörda människor. Jag går ut för att få lite luft då två polis män står och kollar in en man som lägger om rör. Vad är det med alla människor idag, varför ha två poliser som kontrollerar en man som lägger om rör?

Tillslut fixar sig allt med bilen och vi ska åka iväg, då vi märker att vi måste be polisen att flytta på sin bil för att vi ska komma ut. Mamma blir då mycket osäker men allt löser sig. När vi åkt ifrån polisen ropar mamma ”JA, nu har vi bil och allt är bra, Nu åker vi bort ifrån polisen, haha”

Dagens mål var staden Cefalu som ska vara en fin stad med fin strand. Det är även mafiosornas favorit plats.

När vi ska ta oss till staden så åker vi igenom en annan stad då vi märker till våran förskräckelse. Bilförarna i Sicilien är galna, de kör en centimeter ifrån en och har ingen som helst respekt till andra förare. Mamma blir nu rädd och stressad, koncentrerar sig så mycket på alla andra bilar att vi åker fel. Fastän vi har en GPS.

Till slut kom vi i alla fall till Cefalu där det var ännu mera kaos. Ännu en gång blir mamma rädd och stressad men denna gång lyssnar hon på GPS:en som vill att vi ska åka på en enkelriktat väg mamma gråter och flyr upp för ett brant berg där hon bestämmer sig för att parkera.

Vi vandrar ner för den mycket branta vägen ner i staden, vi lyckas komma fram under just siestan så mycket är stängt. Vi bestämmer oss för att lägga oss på stranden för att sola och bada.

Efter ungefär två timmar gå vi därifrån och äter extremt god Bruchetta och sedan lagom god pasta. Efter maten ska vi leta efter god körsbärs glass men hittar ingen. Vi bestämmer oss för att ta bilen för att åka till San Nicola och handla. Vi handlar ost, bröd, oliver, vin, kex och godis. Utanför affären är det en man som säljer kaktus frukter, han bjuder oss på en varsin kaktus frukt. Det var bland det konstigaste jag ätit. Frukten var kärnig och slemmig. Det var en sådan smak som får en att tänka ”Tar aldrig frukten slut?” Den var varken god eller äcklig.

Eftersom att jag så gärna vill ha glass går vi till samma glass ställe som igår. Köper varsin glass. Denna gång är mamma mycket nöjd över sin glass och jag sisådär nöjd. Efter ett tag börjar mamma klaga över att hon är äcklad och mätt och ställer undan sin glass, jag skrattar, för tror du att det förblir så? Tillslut muttrar mamma ”Jaha jag tryckte ändå i mig glassen”

På vägen hem ska man svänga en ganska skarp sväng för att köra upp för berget, mamma står då och blinkar och är påväg att svänga då hon säger ”jaha där skulle man ha svängt” och kör sedan vidare. Klagar över att hon missade att svänga, ibland förstår jag mig inte på min Mami.

Nu har vi tryckt i oss lite ost, oliver och M.M:s och ska ta och kolla på dagens foton och sedan krypa ner i sängen. God natt på er klappi.

Redo för dagen

Mami i Cefalú

Typ fin dörr

Siciliens viktigaste catedral

Kisse missen hade ett grönt och ett blått öga, det var sött.

Stranden fick inte ta foton där för mamma

Solenedgången

2008-11-06T02:52:00.000-08:00

Dag 2 ”En mil med flipp flopp”
Denna dag var kort och lång, seg men händelserik. Vi vaknade sent, bestämde att mamma skulle handla frukost mat och jag badelibada och fixa håret. Innan mamma går säger hon att det är en mil och att det ta lång tid, visst tänkte jag då slipper jag stressa. Tio minuter senare är hon tillbaka, det mamma hade kommit på var att det är söndag. Alltså inga affärer öppna. Men hon hade i alla fall klagat över att lamporna i sovrummet inte funkar.

När vi var fixade och redo begav vi oss till fots ner över berget med GPS:en inställd på San Nicola, klockan var nu halv två, och inget hade vi ätit. Vi vandrade fotade och skrattade åt gårdagens incident. Vi gick längs fält med citroner och oliver. Jag kunde inte motstå att plocka en varsin oliv till mamma och mig. Med vattnade käftar sätter vi tänderna i våra oliver, spottar och fräser. Tror aldrig jag ätit något så beskt i hela mítt liv.

Tillslut kom vi till den lilla söta byn som var vårt mål där vi fann ett litet gatustånd där en man sålde majs snacks i olika former, pumpa kärnor, solroskärnor och några vatten kastanjer. Vi köpte lite gott och vandrade vidare.

Byn heter San Nicola är en väldigt liten och kompakt by med endast 1000 invånare.

Efter några meter stöter vi på en man (med en massa vatten flaskor) vi frågar honom vart man kan köpa vatten. Han pekar och gör små ljud, jag inser att han är stum och vi går vidare. Han ropar och pekar att vi ska gå in i ett café. Han hade tydligen bestämt vart vi skulle gå. Mamma ropar bien bien, vi låtsas gå in i cafét men väljer att sätta oss på en fin restaurang bredvid.

Eftersom att klockan nu är halv tre och vi inte har ätit något under dagen så bestämmer mamma att vi ska äta en riktig Italiens middag vilket innebär fem rätter (fast vi skippade en) så vi beställer alltså fyra rätter och tror starkt att vi ska orka äta allt. För mammas del börjar middagen super gott medan mitt bara var friterat och skumt. Nästa måltid var jag väldigt nöjd med tills mammas goda musselpasta dök upp. Jahap ännu en tabbe av mig och en klockren träff av mamma. Middagen gick utför för oss båda, men det var nog bäst så eftersom vi var tok mätta efter bara förrätten.

Efter den två timmar låga middagen går vi vidare längst byns huvudgata vi stannar vid en jätte fin liten gata. Till våran stora förvåning ”Målet uppnått” låter det ifrån våran GPS. Om byn sov nu så skulle vi väckt alla med vårt skratt.

Vi följer den fina gatan ner mot vattnet och hamnen.

”Här inne ligger små båtarna och där ute ligger dom stora båtarna” säger min uppmärksamma mamma. ”Ja på land” säger hennes ännu mera uppmärksamma dotter. Det var sant dom stora båtarna låg faktiskt på land.

Jag fotar en mycket vacker blind katt och sedan sätter vi oss och äter otroligt god glass. Eftersom att jag tidigare ätit Italiens underbara glass så vet jag att körsbärs glassen är den bästa. Min inte lika erfarna mamma väljer en pistpage glass som hon sedan surar över. Om min mamma inte är nöjd med sin glass så ställer hon undan den och vänder ryggen till, men tro inte att det förblir så. Mamma återgår efter ett tag äter lite av glassen och vänder sedan ryggen till. Så håller det på tills glassen är slut.

Efter ett telefonsamtal för mamma och vackra kort för mig så beger vi oss hemåt. Vi var påväg att bli på körda av en bil som för en sekund åker på ett hjul sladdar vidare i hög hastighet. I uppförsbacke och mörkande ljus vandrar vi upp mot vårt hotell. Efter flera bilar som tutar så hittar vi upp till vårt hotell.

Sista biten går vi i totalt mörker sjungandes på ”ticke tack ticke tack här kommer peter palsternack” ”Duddel di duddel di här kommer Selma Selleri i en kjol med bruderi” och så vidare.

När vi ska titta om dom har fixat våra lampor i sovrummet så inser vi att vi bara inte hade satt på dom. Hej fröknarna IQ, typiskt mamma och mig.

Nu ska vi sova mätta, trötta och med värkandes fötter. God natt.

Citron

Dom mycket beska oliverna

Gatuståndet där vi köpte lite gott

Mami kollar menyn på restaurangen

Jag på restaurangen

Den vackra gatan

Jag äter lite gott på den vackra gatan

Den vackra och blinda katten

Fåglarna tog sin flykt till himlen

Mamma pratade i telefon och jag hade det tråkigt

2008-11-04T10:28:00.000-08:00

Dag 1 ”RENT A CAR”
Flygresan gick bra, jag hamnade bredvid en mycket trevlig flygkapten och hans även hon mycket trevliga fru. Han berättade saker för mig och svarade så gott han kunde på mina frågor som visades vara ganska knäppa. Nu vet jag en massa om flygplan och att flyga. Känner mig lugn som en filbunke härligt. Desutom hjälpte hans fru mig att plugga engelska. Så tack ni snälla människor.

Med glas ögonen på nästippen och svett droppar i pannan säger hon upprepade gånger ”Wuth?” ”Whut shull i do?” ändå hittar vi aldrig, det visar sig att våran hyrda bil står i en annan stad.
Vilsna utanför RENT A CAR sitter vi lyssnade på ”Sing fore me” med Andreas Jonsson. Tack för att du sprider lite glädje här ute i öde marken bland syrsor och döda bilar.

Vi börjar traska mot flygplatsen en massa samtal senare. Vi går förbi stora träd som låter som en hel flock apor, vad är det för något? Inga apor eller fåglar syns till. Eller jo vänta, en Kanariefågel, och en till. Hela träden är fylla med små fina gröna och gula fåglar. Men det är ju Kanariefåglar, åh Kanariefåglar. Med ett glädjerus i kroppen traskar vi vidare, härligt.

Vi tog oss tillbaka till flygplatsen med lycka fann vi en taxi, med en liten italiensk gubbe utanför. Den lilla gubben stod och mumsade i sig lite frukt och bröd när vi kom. Han stuvade in våra väskor, nej min väska mosar nästan den lilla gubbens banan. Jag somnade ganska snabbt i den lilla och nu väldigt pratglada gubbens baksäte med älskade Damien Rice i örat. Vill minnas att jag vaknade till vid ett läge av tutande och en massa babbel, somnade om. Vaknade med ett ryck, vi är nästan framme. Dreggel i örat. Samtidigt som vi klättrar upp för berget babblar den lilla gubben glatt på och utbrister ”Mamma mia”

När vi kommer fram hinner jag med ett snabbt foto och vi går till Receptionen. Där vi fårvänta på en stor lagom tjock man, ännu en gång stuvas vi in i en bil, men i denna var det en mycket tyst man med svag macdonalds lukt i bilen. Till våran stora förvåning är vårat hotellrum (lägenhet) mycket stort, härligt. Men lamporna i sovrummet funkar inte. Nu tänkte jag fixa mig i ordning för natten och mera dreggel på kudden medans mamma fipplar på sin nya GPS.

Den lilla duktiga och pratglada lilla gubben

Min söta Mamir vid flygplatsen

Jag utanför "RENT A CAR"

2008-09-20T05:36:00.000-07:00

Grattis fader min 60 år.

En blomma till din/vår lägenhet ska jag införskaffa så snart jag fått pengar(hej jag är en slösis)
Din ålder kan man icke genomskåda, du är rak i ryggen och än har du inga rynkor fått.
Endast glasögonen på din nästipp avslöjar att du troligtvis är en bit över 20.

Vi har gått egenom mycket det senaste halvåret, och vi har en bit kvar.
Men vi har varandra. Jag älskar dig och vet att vi klarar det. Du är en sån fin människa, vi alla är olika, vi reagerar olika, handlar olika och jag älskar dig för den du är.

2008-08-17T10:32:00.000-07:00

Hade tänkt att skriva en lång text till dig Julia. Men det känns inte som om det behövs, orkar faktiskt inte bry mig eller reagera så starkt som jag gjorde den morgonen jag vaknade med ett hat mot dig.
Men några ord ska du nog få.

"Riktiga vänner är dom som kommer en nära när alla andra försvinner"
Dom orden beskriver mitt beslut och mitt hej då till dig.
Du har betytt mycket du har varit mitt allt, men nu känner jag ingen gemenskap till dig längre.
Du var för självupptagen med ditt att du inte brydde dig om hur jag mådde, att jag behövde dig.
Inga ord i världen kan få mig att ångra detta beslut, inga ord i världen kommer göra oss till Jing och Jang igen.
Jag saknar alla sjuka saker vi gjort det kommer jag nog alltid göra.

Mitt hjärta gråter men jag vet att det är bäst för mig att ge upp dig jag kan inte längre ge dig den uppmärksamheten du krävt och jag givit.

2008-07-21T16:47:00.000-07:00

Fastän man inte alltid mår så vackert i själen, kan man ändå vara nöjd.
Nöjd med livet, fastän man hatar det.
Hänger du med?
Fastän jag kanske hatar mitt utseende, kanske inte mår så vackert inuti mig.
Kanske jag är nöjd med min omgivning, mina vänner.
Kanske kan känna små glädje rus mitt i allt det mörka och fula.
Jag kommer nog aldrig bli kvitt mitt dåliga självförtroende,
men utan min familj och vänner så kanske jag inte skulle klara av någonting alls.
Aldrig känna glädje aldrig känna hopp.
Så länge du ser fram emot något, så lever du.
När du lever så kan du vara glad ibland, nöjd över något.
Ta fram det du älskar, känn på känslan att vara glad.
Sluta se allt så negativt, jag lovar det funkar...

2008-06-10T05:28:00.001-07:00

Det släppte i mig, jag slappnade av, jag kunde andas ut.
Jag har länge burit dig, försökt hjälpa dig.
Jag har burit dig, gett dig kraft när du inte längre kunde stå på egna ben.
Nu kan jag äntligen gå fri,
slappna av igen och tänka på vart jag sätter fötterna i stället för att oroa mig för hur du har det.
Men du ska veta, jag skulle kunnat bära dig en mycket längre tid.
Jag var beredd att bära dig in i det sista.
Nu när jag inte bär dig längre så känner jag fortfarande ansvar.
Ansvar för dig, och för framtiden, jag stöttar dig fortfarande.
Även fast jag måste ha min energi och styrka till mig själv just nu,
så har jag alltid ett vakande öga på dig, för jag bryr mig fortfarande.
Jag tittade med glädje och oro i blicken när du tog dina fösta egna steg.
Stegen mot en bättre tid.
Min oro för dig är något jag inte rår på, måste nu måste jag släppa din hand se dig starkt gå på egna ben.
Det är med glädje i blicken och stolthet som jag nu ser dig.
Står och tittar på dina starka och lättnade steg.
Jag njuter när jag ser på dig, ser dig le, ser dig njuta, ser dig må bättre.
Du ska veta att jag alltid kommer att bry mig, älska dig.
Jag hoppas att du kan i framtiden tänka tillbaka.
Tillbaka på den tiden du hade det svårt, tänka tillbaka och se mig.
Kanske även le, för att se dig le, det var mitt mål.
Mitt mål var att få dig le igen, få dig att känna dig lättare.
Jag vet att det inte var tack vare mig du kan vända och ändra din framtid.
Jag hade önskat att det endast hade räckt med min kärlek till dig,
men jag förstod att jag bara stoppade det, det krävdes mer för att verkligen få det att vända.
Men jag hoppas att mina ord någon gång, någon enstaka gång gått in i dig
Att mina tappra steg framåt kanske har fått dig att bli aningen starkare.
Att jag kanske fick dig att skymta något slags ljus.

Jag känner mig som en mamma som för första gången ser sina barn gå själva över vägen.
Jag tänker inte stoppa dig, inte kräva din uppmärksamhet.
Jag ska nu stolt se på dig ,du unga själ.
Se dig när du nu bli något stort, något eget.
Jag älskar dig och finns här för dig Victor.

2008-06-01T05:41:00.001-07:00

Hej förlåt att jag inte hört av mig tidigare, har tänkt det ofta men aldrig riktigt kommit till skott.

Bebisarna har nu blivit stora och tjocka. Kastrerade och glada.
Lennon (Lemnon) är fortfarande som en bebis, gosig gillar att bli buren. Om man sitter vid datorn dyker han alltid upp, sätter sig i knät eller på axeln, han gillar att smutta på håret. Äter gärna allt som går att tugga på, topps är en hitt. Men bara när mamma inte ser för då blir hon arg.

Zappa (Zapput, Zappi) Är som en tonåring, han vill ha kärlek, men är lite för cool för att visa det. Mammas pussar är lite pinsamma dom accepteras bara när ingen ser. Ett riktigt mat monster som ibland blir lite för hysterisk när något gott dyker upp. T.ex. när man på morgonen gjort en god kalkon macka. Hoppas och jamar som en galning när man vill smaka.

Båda sover hos mig, Lennon bredvid eller runt huvudet och Zappa på andra sidan eller nere tätt vid benen eller helt enkelt på mig. Båda vill ha mycket närkontakt och uppmärksamhet.

Att vara ute är en riktig hitt, men dom kommer alltid in när mamma ropar på kvällarna när det är lägg dags. Om man vill in någonstans innanför en stängd dörr så funkar alltid jamningar som låter som man håller på att flås levande eller något. Båda är galna och spralliga. Är väldigt medvetna när dom gör något dom inte får det märker man när dom blir påkomna. "busted!" Men oftast sker det samma igen när man vänder ryggen till.

Dom är väldigt lugna och trygga katter med starka personligheter båda två, mycket olika men väldigt lika. Håller alltid ihop. "Starkast tillsammans!"

Mvh Tova

2008-05-05T06:10:00.000-07:00

Nu reser vi,
jag till Öland,
du till Istanbul.
Hoppas du blir kaffelatte där, och inte skummad mjölk som jag,
och solglasögonen är väl med? Se till att ingen dom tar på toaletten bara.
Ville bara tacka dig för att du finns
och säga att det faktiskt är du som gör mig stark.
Du är bland det bästa jag vet.
Texten är inte särskilt lång eller bra,
men jag hoppas att du ändå känner kärleken i den / Din lilla syster

2008-04-28T06:23:00.000-07:00

Jag kvävs, sluta sätta mina ord i era munnar.
Ni splittrar mig, era ord sliter mig i stycken.
Det är ett krig nu, ett sjukt jävla krig.
Det skjuts i mig, det är jag som tappar kontrollen, det är jag som går sönder.
Snälla stilla detta eländiga krig.

2008-04-14T10:48:00.000-07:00

Hela dagen har jag saknat dig så mycket att jag har haft ont i magen.

Förväntade mig inte att du skulle dyka upp idag.

Men det gjorde du, du stressade in men gick lika snabbt som du kom

Sen sa du ”Jag måste hem”

Det gjorde ont, ont på riktigt.

2008-04-14T10:40:00.001-07:00

Kan man vara stark när man förlorat, förlorat något som varit viktigt, trygghet.

Först förlora en trygghet i tanken på att man aldrig, aldrig blir ensam.

Även fast denna trygghet var en form av ett djur så fanns den ju ändå där, eller hur?

När man alltid haft den där värmen bredvid sig när man somnar, haft den där sen man var liten.

Blivit väckt på morgonen av det underbaraste man vet, ett kurr, ett kärleks djur, en len päls att borra huvudet i, för mig kärlek.

Jo han var min trygghet, det var han.

Men jag kom över det, eller inte honom men jag sökte styrka i ny trygghet, och fann det.

Det var min familj, min trygga säkra familj som faktiskt alltid fanns där.

Vi har gått igenom mycket min familj, min älskade familj.

Tårar, ett krig, en kris, kärlek, ensamhet. Vi klarar det tillsammans.

Jag litade på det, jag litade på dem.

Trygghet splittras, en händelse, tårar, några ord.

Blotta tanken på att du, du som gett mig liv, du som gett mig kärlek kunde svika så.

Kunde ljuga för mig på detta vis, utan att röra en min.

Ja jag älskar dig, något enormt för du är ändå en del av mig.

Jag kan inte leva utan dig, men inte heller den skit du lämnat mig.

Misstanke, lögn, tro, svek.

Du rörde inte en min, du sa inte ett ord, du svartnade.

Jag bygger upp hat inom mig, men du ger mig inget att ge ut.

Det känns som om dom andra fick det ur sig ganska tidigt.

Men jag kunde inte, jag tappade min luft, jag hade inget kvar.

Jag önskar att du sårar mig in på ryggmärgen, så jag får skrika, får gråta, får sparka.

Jag vill få ut mitt hat, men jag tycks mig inte klara det.

Jag kom på en grej här om dagen när jag sa att jag var arg på dig.

Du frågade, hur läge har du tänkt vara det då?

Vadå hur länge, du har gett mig minne, sorg och saknad för livet, mamma

Bara så du vet så har du svikit.

2008-03-03T10:45:00.000-08:00

Jag vet inte vad du begär.

Men jag kan inte ha detta ansvar på mina axlar längre.

Du måste förstå.

Jag klarar inte av att så ofta höra att du vill dö.

Att min älskade fina vill dö.

Varje gång jag hör dig säga att du är misslyckat, går det sönder i mig.

Du säger så för att höra hur mycket jag älskar dig.

Men jag vill att du ska förstå det ändå, inga förklaringar ska behövas.

Min hjärna mina ögon mina öron hör dig säga så ofta att du vill dö.

Det gör så ont i mig.

När du bad mig säga en siffra mellan 1-6 så visste jag inte vad det handlade om.

När jag sedan sa två så fick jag veta.

Om jag hade valt 1-4-5-6 så skulle du inte finnas mer.

Jag stöttar dig jag finns verkligen för dig.

Men hur kan du då göra så att ditt liv hänger på mig?

Jag orkar faktiskt inte höra på det längre.

Jag vet att du verkligen har haft det skit, jag vet det.

Men jag orkar inte höra det längre, för jag vet du vill bara höra motsatsen från mig.

Jag vill vara ett stöd för dig, men samtidigt så klarar jag nog inte av det längre.

För det gör så ont, så jävla ont.

Och jag är ständigt så rädd, rädd för att du ska försvinna.

För du har gjort det på ett sånt sätt att om du väljer att inte leva mera,

Ja om du gör de, så kommer jag ta på mig skulden.

Så även fast jag inte klarar det så ska jag försöka att fortsätta vagga dig, hålla om dig.

Och säga allt är bra, det blir bra snart.

För jag kan inte heller säga ifrån,

för då vet jag inte om du ger upp, och tror att jag inte bryr mig.

Men jag bryr mig, jag bryr mig riktigt mycket.

Jag älskar dig och vill ha dig för evigt hos mig.

Men du måste då förstå, ditt eviga sökande på bekräftelse och tröst.

Det kommer att ta kol på den som försöker få dig att fortsätta leva.

2008-01-21T16:35:00.000-08:00

Jag vet att du ligger sömnlös flera nätter för att hösten är historia.
Att vi är, våran vänskap är, endast historia.
Men du ska veta även fast det var vi för länge sen så finns jag kvar.
Jag kommer alltid finnas, för någon man än gång älskat, kommer man alltid älska innerst inne.
Man kanske inte alltid erkänner det för sig själv.
Men jag erkänner i alla fall för dig, jag älskar dig fortfarande<3

2008-01-04T16:13:00.000-08:00

Jag har förstått det nu, alla ständiga meningslösa gräl.
Alla gånger vi sagt dumma saker och jag gråtit.
Alla gräl, det var hopp från din sida.
Hopp att jag tillslut skulle ge upp, att våran vänskap skulle rinna ut ur sanden.
Så att det inte skulle vara ditt fel att våran vänskap tog slut.
Men bråken löste sig nästan alltid.
Det var därför du ignorerade mig den där dan, du ville bli av med mig.
Det var din sista utväg.
Du insåg att alla gräl inte hjälpte vi sårade ändå bara varandra.
Att ignorera mig, att göra små saker som egentligen va små och o betydande, men du visste det hela tiden. Du visste att det sårade mig.
Du visste att jag skulle gråta.
Men det va det värt, eller?
Äntligen förstår jag, att alla små gräl va förhoppningar från din sida att det skulle ta slut.
Äntligen har jag fattat att det jag trodde va vänskap, det jag försökte fixa bara va falskt.
Så jag slipper gå runt och hoppas, hoppas att du ska säga förlåt, och det ska lösas igen.
Men du ska veta, du är saknad, jag saknar oss.

Only my cat understands me

2007-11-21T09:47:00.000-08:00

Jag kan inte släppa dig med tanken.
Jag vill komma över, leva vidare, gå vidare.
Men du är en del av mig, även fast du inte finns mera.
Du var min trygghet, nu är du borta.
Ensam är jag kvar här, liten och obetydlig.
Nu är det två nya katter här, men dom påminner mig bara om dig.
Du va så personlig, så underbar.
Jag kände mig så jävla älskad av dig.
Jag vet inte om du någonsin gjorde det, men det kändes så.
Du va den enda som accepterade mig, precis som jag var.
Lika ren och naken, lika blek och ensam, lika sårbar
Du ska veta att varje gång jag ska sova tänker jag på dig.
Att du alltid låg hos mig, att jag höll om dig.
Det var så jag somnade, trygg och lycklig.
Så trodde jag det skulle vara livet ut, men samtidigt visste jag att det skulle ta slut.
Men inte så här, och verkligen inte nu.
När du dog, så dog en del av mig.
Men den delen försvinner aldrig.
Jag älskade dig så otroligt mycket.
Folk sa ”Han är fan en katt”, jag visste det.
Men du va mer än en katt för mig.
Jag känner mig ensam utan dig, liksom O-älskad, så naken.
Jag kände att jag levde för något, att jag kanske betydde något.
Jag älskar dig Tootikki, du var mitt liv, och kommer alltid vara det.
Du ska veta ingen kommer kunna ersätta dig.
Jag kommer nog aldrig kunna ge någon så mycket kärlek.
Du va min bebis, det jag tog hand om, den jag alltid försvarade.
Du är en del av mig det kommer du alltid vara min unika underbara katt.

Mira

2007-11-01T14:55:00.001-07:00

Ville bara tacka min stora syster Mira.
Hon ser mig ur en helt annan vinkel än alla andra.
Det kan vara väldigt skönt och befriande,
men för en del jävligt jobbigt.
Ända sen jag var liten har jag avgudat dig.
Sätt dig som den "perfekta" människan.
Jag vet ingen är perfekt,
men i mina ögon är du fan det.
Jag vet inte om du någonsin kommer att läsa det här,
men jag är säker på att du redan vet allt.
Men jag säger detta ändå för säkerhets skull,
jag älskar dig,
du får mig att känna att jag verkligen är någon.

Äta på restaurang?
Javisst!

2007-10-24T10:24:00.000-07:00

Vad skulle du göra om du kände dig ersatt?

Men du unnar samtidigt den som ersätter dig,

du unnar henne att ha fler vänner än bara dig.

Men att du vet att hon har dissat folk för dig.

Inte för du velat det, utan för att hon verkar ha lite svårt att ha flera ”bra” kompisar.

Om du undrar varför jag undrar, så är det för att jag är rädd.

Rädd för att det håller på att bli så.

Jag kan inte säga samma sak som jag sagt om andra,

att jag inte behöver henne att jag klarar mig, jag har andra vänner.

Visst jag har andra, men hon har varit mitt allt, exakt allt.

Hon var den enda som inte visste, och hjälpte mig genom att inte veta.

Henne jag aldrig känner mig pinsam med.

Henne jag verkligen kan vara mig själv, på vilket humör jag än är.

Henne jag alltid gör bort mig med, men som kan skratta åt det.

Det är med henne jag testat allt nytt.

Det är henne jag alltid ringer, när jag behöver tröst.

Jag behöver aldrig säga något till henne, kan bara gråta,

Hon vet på en gång vad det handlar om.

Hon får mig att skratta åt saker som egentligen är skit tråkigt.

Min andra halva helt enkelt, kan man leva med bara en halva.

Jag kanske överreagerar, men det gör ont att se att en annans namn ersätter alla ställen där mitt alltid stått.

Jag älskar dig, du vet vem du är, om inte så har du glömt oss.

2007-10-18T07:10:00.001-07:00

(Jag älskar Elsa hon är den gulligaste ungen som finns, du gör mig lycklig, du är det enda ljuset just nu, utan dig skulle jag inte hitta i mörkret)

Ser du något positivt i det här?

Det gör fan inte jag…

Visst det finns ju motgångar, och dom kommer då och då.

Men varför kommer alla samtidigt till mig?

Jag är bäst på att se något positivt i allt.

Men jag kan inte det nu, kan någon hjälpa mig?

Jag trodde allt började ordna upp sig nu.

Men det verkar som om det aldrig kommer bli så.

Jag saknar fortfarande Tootikki, han fans liksom som stöd hos mig.

Älskade Tootikki kom tillbaka, eller så kommer jag till dig.

Men jag vill inte leva utan dig, inte heller dö ifrån allt.

För det skulle vara så fegt, jag tänker inte ge upp.

Jag vet att du vill att jag ska fortsätta, och det tänker jag.

Men jag kan inte göra något åt saken just nu, för det är andras viljor som styr.

Varför blir det alltid så här när jag börjar gilla någon?

Jag vet att jag har gjort fel i flera lägen, jag har gjort så gott jag kunnat för att styra upp det.

Varför kan jag inte bli värsta geniet och fixa allt det här?

Men jag är inte så feg att jag drar mig ur, men kan ingen underlätta lite åt mig?

Åtminstone kan väl en av sakerna lösas, och gärna till min fördel.

Det löser väl sig alltid? Eller?

som alltid

2007-10-15T08:55:00.000-07:00

Hon springer på sina små ben.

Hon springer det snabbaste hon kan.

Fort, fort iväg ingen får se henne gråta

Hon håller händerna kring öronen,

hon vill inte höra, inte se,

inte känna, inte lukta,

inte smaka, inte veta

inte leva och inte dö.

Hon springer bort från allt.

Ingen kommer att sakna henne.

Varje gång hon gråter, varje gång hon ler,

så blir det bara fel.

Hon springer.

Hon försvinner bort.

Hon sätter sej ner, andas djupt.

Tillslut, torkar hon tårarna, ingen får misstänka att hon gråtit.

Ler, spelar glad, som så många gånger förr.

2007-10-03T12:36:00.000-07:00

Hej höst, Hej älskade Höst.

Sprattel i kroppen och en massa överskotts energi, jajjamensan

Jag gräver långt in i min lilla hjärna men endå förstår jag inte.

Hur människor kan tycka att fina höst (håll för ögnen den som är känslig) är en deppig och tråkig årstid.

Alla små varelser som tycker så, ser ni aldrig positivt?

Tänk dig att du går i skogen en vacker vår morgon när solens strålar letar sig in genom trädens toppar,

färger miljontals färger visar sig.

Va i skogen gå promenad, om det inte passar plocka svampelisvamp.

Sök på svamp +recept på internet, jag lovar du kommer hitta många goda recept som passar.

Ta fram ingredienser och ställ dig framför spisen och börja laga svamp
(glöm inte ringa och bjuda hem mig)

Men jag funderar så det knakar, hur kan man inte gilla regn???

Det är ju underbart. Det finns inget så härligt som regn.

Tänk dig att du sitter ihop kurrad i soffan med någon du tycker väldigt mycket om,

ni har tända ljus och dricker te.

Ni hör regnet smattra på fönstret. (åh att somna till det är det underbaraste som finns)

Luften är frisk och ren, man känner sig fri.

Kan det bli så mycket bättre?

Jag älskar höst, jag älskar regn.

Välkommen tillbaka höst, klappi<3

saknar

2007-09-30T02:35:00.001-07:00

Mamma lagar fortfarande mat för fyra.

Det har snart gått tre år nu, kan hon inte vänja sig?

Hon kanske inte vill det.

Jag saknar också men det hjälper inte att låtsas tro att du ska dyka upp lagom till middagen.

Pappa glömmer ibland att låsa dörren,

han tror att du ska komma på natten och låsa den,

tror han verkligen så mycket att han glömmer och låsa dörren,

eller har han bara blivit allmänt glömsk?

Men jag förstår dom, dom två som uppfostrat dig, deras lilla ängel är nu borta.

Kvar är en miniatyr, en miniatyr blir aldrig lika vacker och underbar, men jag lovar jag försöker.

Visst du hälsar på ibland men inte ofta, och sällan ensam.

Jag har inget emot honom tvärt om han är underbar.

Vi saknar vi glömmer och vi hoppas.

Men del saknar så mycket att dom tror att det bara är att leva som alltid.

Sådana är mamma och pappa men dom fattar inte att det inte går utan dig.

Vi va ditt allt det enda om betydde så mycket, du va mitt stöd.

Dom dagarna mamma och pappa bråkade,

då kunde jag bara springa ner till dig,

nu bråkar dom aldrig så jag hör,

eller så har dom väl bara blivit sams nu.

Du har lämnat allt annorlunda, allt som det alltid varit.