Hon springer på sina små ben.
Hon springer det snabbaste hon kan.
Fort, fort iväg ingen får se henne gråta
Hon håller händerna kring öronen,
hon vill inte höra, inte se,
inte känna, inte lukta,
inte smaka, inte veta
inte leva och inte dö.
Hon springer bort från allt.
Ingen kommer att sakna henne.
Varje gång hon gråter, varje gång hon ler,
så blir det bara fel.
Hon springer.
Hon försvinner bort.
Hon sätter sej ner, andas djupt.
Tillslut, torkar hon tårarna, ingen får misstänka att hon gråtit.
Ler, spelar glad, som så många gånger förr.
