Erkänna sin svaghet

Har du tänkt på hur svårt det är att erkänna sin svaghet?
I vårt samhälle ska man vara så stark, aldrig svag.
Jävla samhälle.
För svagheter det har vi alla,
stora som små.
Men stark blir man inte av att neka sin svaghet.
Din styrka kommer när du kan inse och erkänna din svaghet.
Den svaga är den till synes starka.
När du blottar din svaghet,
låter du alla andra se den.
Då, ja då är du stark.

Ensam med så mycket kärlek

Dag som natt
Din känsla vill alltid vara.
Känslan av din ensamhet,
allas sällskapsbehov.
Ditt behov att vara ensam har gjort dig ensam,
alldeles ensam.
Det enda du krävde var lite tid ifred.
Nu har du endast ensam tid.
Men jag tror dig,
tror att du en dag kastar av dig din ”avstånds dräkt”
erkänner för världen att du också har ett behov av sällskap.
Att du har så mycket kärlek att ge.
Att du satte dig själv i fällan,
spann ett nät som du själv fastnade i.
Och de kommer att ta emot dig med öppna armar.
Varma, mjuka barmar.
Var inte rädd du söta,
jag står där bredvid dig.
Jag finns här.
Jag är din kärlek.

Dödssjuka flickans sista sommar

Solens strålar sträcker ut sig,
gäspar och går upp.
Nu är det morgon, sommar morgon i Sverige.
Nu ska det lysas, och värmas,
för nu är det svensk sommar.
De smeker gräset, träden, blommorna, husfasaderna,
bord, stolar, bilar och flickan som sitter där och tittar på.
Strålarna smeker hennes vita skandinaviska hud,
ruffsar om i det tunna tunna ljusa håret.
Hon viskar ”nu är det sommar”
Ja flicka lilla nu är det sommar, svensk sommar.
Här är den sommaren.
Fylld av frihet ångest och förväntningar.
Men ingen tycker att det gör något,
för nu är det sommar.
Välkommen värmen, solen och lyckan.
Flickan tar ett sista andetag och säger
”Jag sa till sommaren, sen ger jag upp”