Tootikki: 11/06/08

Dag 2 ”En mil med flipp flopp”
Denna dag var kort och lång, seg men händelserik. Vi vaknade sent, bestämde att mamma skulle handla frukost mat och jag badelibada och fixa håret. Innan mamma går säger hon att det är en mil och att det ta lång tid, visst tänkte jag då slipper jag stressa. Tio minuter senare är hon tillbaka, det mamma hade kommit på var att det är söndag. Alltså inga affärer öppna. Men hon hade i alla fall klagat över att lamporna i sovrummet inte funkar.

När vi var fixade och redo begav vi oss till fots ner över berget med GPS:en inställd på San Nicola, klockan var nu halv två, och inget hade vi ätit. Vi vandrade fotade och skrattade åt gårdagens incident. Vi gick längs fält med citroner och oliver. Jag kunde inte motstå att plocka en varsin oliv till mamma och mig. Med vattnade käftar sätter vi tänderna i våra oliver, spottar och fräser. Tror aldrig jag ätit något så beskt i hela mítt liv.

Tillslut kom vi till den lilla söta byn som var vårt mål där vi fann ett litet gatustånd där en man sålde majs snacks i olika former, pumpa kärnor, solroskärnor och några vatten kastanjer. Vi köpte lite gott och vandrade vidare.

Byn heter San Nicola är en väldigt liten och kompakt by med endast 1000 invånare.

Efter några meter stöter vi på en man (med en massa vatten flaskor) vi frågar honom vart man kan köpa vatten. Han pekar och gör små ljud, jag inser att han är stum och vi går vidare. Han ropar och pekar att vi ska gå in i ett café. Han hade tydligen bestämt vart vi skulle gå. Mamma ropar bien bien, vi låtsas gå in i cafét men väljer att sätta oss på en fin restaurang bredvid.

Eftersom att klockan nu är halv tre och vi inte har ätit något under dagen så bestämmer mamma att vi ska äta en riktig Italiens middag vilket innebär fem rätter (fast vi skippade en) så vi beställer alltså fyra rätter och tror starkt att vi ska orka äta allt. För mammas del börjar middagen super gott medan mitt bara var friterat och skumt. Nästa måltid var jag väldigt nöjd med tills mammas goda musselpasta dök upp. Jahap ännu en tabbe av mig och en klockren träff av mamma. Middagen gick utför för oss båda, men det var nog bäst så eftersom vi var tok mätta efter bara förrätten.

Efter den två timmar låga middagen går vi vidare längst byns huvudgata vi stannar vid en jätte fin liten gata. Till våran stora förvåning ”Målet uppnått” låter det ifrån våran GPS. Om byn sov nu så skulle vi väckt alla med vårt skratt.

Vi följer den fina gatan ner mot vattnet och hamnen.

”Här inne ligger små båtarna och där ute ligger dom stora båtarna” säger min uppmärksamma mamma. ”Ja på land” säger hennes ännu mera uppmärksamma dotter. Det var sant dom stora båtarna låg faktiskt på land.

Jag fotar en mycket vacker blind katt och sedan sätter vi oss och äter otroligt god glass. Eftersom att jag tidigare ätit Italiens underbara glass så vet jag att körsbärs glassen är den bästa. Min inte lika erfarna mamma väljer en pistpage glass som hon sedan surar över. Om min mamma inte är nöjd med sin glass så ställer hon undan den och vänder ryggen till, men tro inte att det förblir så. Mamma återgår efter ett tag äter lite av glassen och vänder sedan ryggen till. Så håller det på tills glassen är slut.

Efter ett telefonsamtal för mamma och vackra kort för mig så beger vi oss hemåt. Vi var påväg att bli på körda av en bil som för en sekund åker på ett hjul sladdar vidare i hög hastighet. I uppförsbacke och mörkande ljus vandrar vi upp mot vårt hotell. Efter flera bilar som tutar så hittar vi upp till vårt hotell.

Sista biten går vi i totalt mörker sjungandes på ”ticke tack ticke tack här kommer peter palsternack” ”Duddel di duddel di här kommer Selma Selleri i en kjol med bruderi” och så vidare.

När vi ska titta om dom har fixat våra lampor i sovrummet så inser vi att vi bara inte hade satt på dom. Hej fröknarna IQ, typiskt mamma och mig.

Nu ska vi sova mätta, trötta och med värkandes fötter. God natt.