Dag 3 ”Kaos artat trafik”
När min hurtbulle till mamma gick upp tidigt och gick på promenad för att utforska hotell området blev hon förföljd av en hund. För att då bli av med hunden tänkte hon låtsas som ingenting, hon gick med näsan högt i vädret och såg mallig ut, tror ni att hon lyckades? Det säger sig självt.

Medan detta utspelades låg jag och sov min skönhets sömn och tänkte att äntligen kan jag kanske få sova ut.

Klockan nio stressar mamma upp mig säger att klockan är nio och att bilen kommer klockan tio och då ska vi åka. Jag hoppar upp och börjar göra mig i ordning och försöker att hinna. Det har gått en timme då mamma börjar bli stressad över att bilen inte har kommit än. När hon äntligen kopplar igång sin hjärna och kommer på att hon inte ställt om klockan inser hon att klockan bara är tio över nio. Ännu en gång har min smarta mamma lyckats!

Eftersom att vi nu är klara och redo så bestämmer vi oss för att äta en god frukost på hotellet.
”Buffe!” säger personalen och vi börjar ta för oss av den stora frukosten. Vi äter och njuter av den fina utsikten, smugglar med oss lite kex och två yoghurt. ”Lite mellan mål” säger mamma nöjt.

Sedan sätter vi oss på en mysig liten plats i trädgården och solar. För varje bil som åker förbi stressar mamma upp sig och tror att det är våran bil.

Vi bestämmer oss för att ta oss upp till våran lägenhet för att gå på toaletten. Jag övertalar mamma att vi ska gå in i receptionen för att kolla om våran ''bilman” har kommit.

Mamma säger ”Han har mitt nummer han skulle ringa när han kom och vilken bil skulle det då vara?”
Jag svarar att han kanske inte alls har numret och sedan pekar jag på en bil. När vi kommer in i receptionen så skiner en man upp och frågar ”Carherine Dolk?” HA, mamma vem hade rätt? När vi sedan kollar på bilen så var det just den bilen jag hade pekat på. Yes jag får säga det igen HA, mamma vem hade rätt?

Men tro inte att vårt lilla bil problem nu var löst, tydligen har någon bestämt att det inte skulle gå enkelt att hyra en bil för oss. För ännu en gång dyker det upp en massa problem. Denna gång handlar det om betalning för att mannen har kört bilen ändå till hotellet. Mannen med bilen är dålig på engelska och tar hjälp av kvinnan i receptionen för att översätta. Mannen ringer sin chef och rapporterar problemet chefen hävdar att vi fortfarande ska betala och kvinnan i receptionen tar över telefonen. Chefen pratar ett långt samtal med kvinnan som försvarar oss och förstår vårt problem. Samtidigt ringer mamma Holiday sun (som vi hyrt bilen av) för att reda ut problemet. Mannen i receptionen snackar med någon i sin telefon. I detta läget sitter jag bland massa skrikande och upprörda människor. Jag går ut för att få lite luft då två polis män står och kollar in en man som lägger om rör. Vad är det med alla människor idag, varför ha två poliser som kontrollerar en man som lägger om rör?

Tillslut fixar sig allt med bilen och vi ska åka iväg, då vi märker att vi måste be polisen att flytta på sin bil för att vi ska komma ut. Mamma blir då mycket osäker men allt löser sig. När vi åkt ifrån polisen ropar mamma ”JA, nu har vi bil och allt är bra, Nu åker vi bort ifrån polisen, haha”

Dagens mål var staden Cefalu som ska vara en fin stad med fin strand. Det är även mafiosornas favorit plats.

När vi ska ta oss till staden så åker vi igenom en annan stad då vi märker till våran förskräckelse. Bilförarna i Sicilien är galna, de kör en centimeter ifrån en och har ingen som helst respekt till andra förare. Mamma blir nu rädd och stressad, koncentrerar sig så mycket på alla andra bilar att vi åker fel. Fastän vi har en GPS.

Till slut kom vi i alla fall till Cefalu där det var ännu mera kaos. Ännu en gång blir mamma rädd och stressad men denna gång lyssnar hon på GPS:en som vill att vi ska åka på en enkelriktat väg mamma gråter och flyr upp för ett brant berg där hon bestämmer sig för att parkera.

Vi vandrar ner för den mycket branta vägen ner i staden, vi lyckas komma fram under just siestan så mycket är stängt. Vi bestämmer oss för att lägga oss på stranden för att sola och bada.

Efter ungefär två timmar gå vi därifrån och äter extremt god Bruchetta och sedan lagom god pasta. Efter maten ska vi leta efter god körsbärs glass men hittar ingen. Vi bestämmer oss för att ta bilen för att åka till San Nicola och handla. Vi handlar ost, bröd, oliver, vin, kex och godis. Utanför affären är det en man som säljer kaktus frukter, han bjuder oss på en varsin kaktus frukt. Det var bland det konstigaste jag ätit. Frukten var kärnig och slemmig. Det var en sådan smak som får en att tänka ”Tar aldrig frukten slut?” Den var varken god eller äcklig.

Eftersom att jag så gärna vill ha glass går vi till samma glass ställe som igår. Köper varsin glass. Denna gång är mamma mycket nöjd över sin glass och jag sisådär nöjd. Efter ett tag börjar mamma klaga över att hon är äcklad och mätt och ställer undan sin glass, jag skrattar, för tror du att det förblir så? Tillslut muttrar mamma ”Jaha jag tryckte ändå i mig glassen”

På vägen hem ska man svänga en ganska skarp sväng för att köra upp för berget, mamma står då och blinkar och är påväg att svänga då hon säger ”jaha där skulle man ha svängt” och kör sedan vidare. Klagar över att hon missade att svänga, ibland förstår jag mig inte på min Mami.

Nu har vi tryckt i oss lite ost, oliver och M.M:s och ska ta och kolla på dagens foton och sedan krypa ner i sängen. God natt på er klappi.

Redo för dagen


Mami i Cefalú


Typ fin dörr


Siciliens viktigaste catedral


Kisse missen hade ett grönt och ett blått öga, det var sött.


Stranden fick inte ta foton där för mamma


Solenedgången

Dag 2 ”En mil med flipp flopp”
Denna dag var kort och lång, seg men händelserik. Vi vaknade sent, bestämde att mamma skulle handla frukost mat och jag badelibada och fixa håret. Innan mamma går säger hon att det är en mil och att det ta lång tid, visst tänkte jag då slipper jag stressa. Tio minuter senare är hon tillbaka, det mamma hade kommit på var att det är söndag. Alltså inga affärer öppna. Men hon hade i alla fall klagat över att lamporna i sovrummet inte funkar.

När vi var fixade och redo begav vi oss till fots ner över berget med GPS:en inställd på San Nicola, klockan var nu halv två, och inget hade vi ätit. Vi vandrade fotade och skrattade åt gårdagens incident. Vi gick längs fält med citroner och oliver. Jag kunde inte motstå att plocka en varsin oliv till mamma och mig. Med vattnade käftar sätter vi tänderna i våra oliver, spottar och fräser. Tror aldrig jag ätit något så beskt i hela mítt liv.

Tillslut kom vi till den lilla söta byn som var vårt mål där vi fann ett litet gatustånd där en man sålde majs snacks i olika former, pumpa kärnor, solroskärnor och några vatten kastanjer. Vi köpte lite gott och vandrade vidare.

Byn heter San Nicola är en väldigt liten och kompakt by med endast 1000 invånare.

Efter några meter stöter vi på en man (med en massa vatten flaskor) vi frågar honom vart man kan köpa vatten. Han pekar och gör små ljud, jag inser att han är stum och vi går vidare. Han ropar och pekar att vi ska gå in i ett café. Han hade tydligen bestämt vart vi skulle gå. Mamma ropar bien bien, vi låtsas gå in i cafét men väljer att sätta oss på en fin restaurang bredvid.

Eftersom att klockan nu är halv tre och vi inte har ätit något under dagen så bestämmer mamma att vi ska äta en riktig Italiens middag vilket innebär fem rätter (fast vi skippade en) så vi beställer alltså fyra rätter och tror starkt att vi ska orka äta allt. För mammas del börjar middagen super gott medan mitt bara var friterat och skumt. Nästa måltid var jag väldigt nöjd med tills mammas goda musselpasta dök upp. Jahap ännu en tabbe av mig och en klockren träff av mamma. Middagen gick utför för oss båda, men det var nog bäst så eftersom vi var tok mätta efter bara förrätten.

Efter den två timmar låga middagen går vi vidare längst byns huvudgata vi stannar vid en jätte fin liten gata. Till våran stora förvåning ”Målet uppnått” låter det ifrån våran GPS. Om byn sov nu så skulle vi väckt alla med vårt skratt.

Vi följer den fina gatan ner mot vattnet och hamnen.

”Här inne ligger små båtarna och där ute ligger dom stora båtarna” säger min uppmärksamma mamma. ”Ja på land” säger hennes ännu mera uppmärksamma dotter. Det var sant dom stora båtarna låg faktiskt på land.

Jag fotar en mycket vacker blind katt och sedan sätter vi oss och äter otroligt god glass. Eftersom att jag tidigare ätit Italiens underbara glass så vet jag att körsbärs glassen är den bästa. Min inte lika erfarna mamma väljer en pistpage glass som hon sedan surar över. Om min mamma inte är nöjd med sin glass så ställer hon undan den och vänder ryggen till, men tro inte att det förblir så. Mamma återgår efter ett tag äter lite av glassen och vänder sedan ryggen till. Så håller det på tills glassen är slut.

Efter ett telefonsamtal för mamma och vackra kort för mig så beger vi oss hemåt. Vi var påväg att bli på körda av en bil som för en sekund åker på ett hjul sladdar vidare i hög hastighet. I uppförsbacke och mörkande ljus vandrar vi upp mot vårt hotell. Efter flera bilar som tutar så hittar vi upp till vårt hotell.

Sista biten går vi i totalt mörker sjungandes på ”ticke tack ticke tack här kommer peter palsternack” ”Duddel di duddel di här kommer Selma Selleri i en kjol med bruderi” och så vidare.

När vi ska titta om dom har fixat våra lampor i sovrummet så inser vi att vi bara inte hade satt på dom. Hej fröknarna IQ, typiskt mamma och mig.

Nu ska vi sova mätta, trötta och med värkandes fötter. God natt.

Citron


Dom mycket beska oliverna


Gatuståndet där vi köpte lite gott


Mami kollar menyn på restaurangen


Jag på restaurangen


Den vackra gatan


Jag äter lite gott på den vackra gatan


Den vackra och blinda katten


Fåglarna tog sin flykt till himlen


Mamma pratade i telefon och jag hade det tråkigt

Dag 1 ”RENT A CAR”
Flygresan gick bra, jag hamnade bredvid en mycket trevlig flygkapten och hans även hon mycket trevliga fru. Han berättade saker för mig och svarade så gott han kunde på mina frågor som visades vara ganska knäppa. Nu vet jag en massa om flygplan och att flyga. Känner mig lugn som en filbunke härligt. Desutom hjälpte hans fru mig att plugga engelska. Så tack ni snälla människor.

Med glas ögonen på nästippen och svett droppar i pannan säger hon upprepade gånger ”Wuth?” ”Whut shull i do?” ändå hittar vi aldrig, det visar sig att våran hyrda bil står i en annan stad.
Vilsna utanför RENT A CAR sitter vi lyssnade på ”Sing fore me” med Andreas Jonsson. Tack för att du sprider lite glädje här ute i öde marken bland syrsor och döda bilar.

Vi börjar traska mot flygplatsen en massa samtal senare. Vi går förbi stora träd som låter som en hel flock apor, vad är det för något? Inga apor eller fåglar syns till. Eller jo vänta, en Kanariefågel, och en till. Hela träden är fylla med små fina gröna och gula fåglar. Men det är ju Kanariefåglar, åh Kanariefåglar. Med ett glädjerus i kroppen traskar vi vidare, härligt.

Vi tog oss tillbaka till flygplatsen med lycka fann vi en taxi, med en liten italiensk gubbe utanför. Den lilla gubben stod och mumsade i sig lite frukt och bröd när vi kom. Han stuvade in våra väskor, nej min väska mosar nästan den lilla gubbens banan. Jag somnade ganska snabbt i den lilla och nu väldigt pratglada gubbens baksäte med älskade Damien Rice i örat. Vill minnas att jag vaknade till vid ett läge av tutande och en massa babbel, somnade om. Vaknade med ett ryck, vi är nästan framme. Dreggel i örat. Samtidigt som vi klättrar upp för berget babblar den lilla gubben glatt på och utbrister ”Mamma mia”

När vi kommer fram hinner jag med ett snabbt foto och vi går till Receptionen. Där vi fårvänta på en stor lagom tjock man, ännu en gång stuvas vi in i en bil, men i denna var det en mycket tyst man med svag macdonalds lukt i bilen. Till våran stora förvåning är vårat hotellrum (lägenhet) mycket stort, härligt. Men lamporna i sovrummet funkar inte. Nu tänkte jag fixa mig i ordning för natten och mera dreggel på kudden medans mamma fipplar på sin nya GPS.

Den lilla duktiga och pratglada lilla gubben


Min söta Mamir vid flygplatsen


Jag utanför "RENT A CAR"