Tootikki: mars 2009

Dag 7 ”Hej då Sicilien”
Inte har det hänt mycket idag men en massa intryck har ändå tagits in.
Våran sista dag i det underbara landet som kan beskrivas med orden: bergit, kaotiskt, vackert, gott och smala gator, tillbringade vi i huvudstaden Palermo. Det inhandlades massor med saker och dracks en massa espresso. Tror att vi drack espresso typ fyra-fem gånger.

Med tåg tog vi oss till Palermo eftersom att våra guider hade sagt att det inte gick att köra bil i Palermo pga trafiken. När vi kom dit märkte vi att trafiken inte alls var värre än någon annanstans.
I en liten informations kiosk fixade vi en karta över staden. Efter att mamma frågat ”Does it kost?” fick vi reda på att kartan var gratis. Mamma du fortsätter att förvåna mig över din perfekta engelska.

Vi virrade runt i den stora och konstiga staden, köpte massa strumpor och strumpbyxor och jag hittade fina smycken. Efter att vi druckit en varsin espresso och jag ätit jordens godaste körbärs glass hittade vi en mysig liten gata som påminde mig om Vietnam. Det var massor av stånd och affärer längst hela gatan. Vi fyndade, prutade och blev lurade. Tillslut kom vi till alla frukt stånden, det var frukt och fisk överallt. Tänk om vi hade så mycket god frukt i Sverige då skulle jag kunna bli fruktoman.
Rå bläckfisk, bläckfisk ringar, bönor, parmaskinka och underbar pasta var det vi delade på i en mysig liten restaurang där bara stadens invånare åt.

Sedan bar det vidare längst alla fruktstånd tills vi upptäckte till våran besvikelse att vägen tog slut.
Då satte vi oss och tog en espresso och kollade på människor och störde oss på två riktigt irriterande tjocka barn.
Utanför en leksaks affär såg jag nog en av dom skummaste leksakerna, det var en robot ungefär en meter stor. Den såg riktigt läskig ut, vem skulle vilja ha en robot typ lika stor som en själv?

Vågen hem var inte lika fullsmockad av folk eftersom att det var under siestans tid. Vi stannade utanför en affär och såg ”fiskspelet” ni vet det som man hade när man var liten. Det är en massa fiskar som gapar och stänger munnen samtidigt som dom snurrar, man ska försöka fiska upp fiskarna med ett metspö (som har en magnet på sig, som även fiskarna har) Jag sa till mamma att om affären var öppen så skulle vi kunna ha köpt det till Elsa. Vem tror ni inte kom då? Jo affärsägaren, han öppnade affären vi köpte spelet och gick sen nöjt vidare.

På stationen kom vi på en grej som är typiskt Italienare. Om dom inte förstår frågan eller vet svaret så säger dom inte att dom inte förstår eller vet, utan dom svarar alltid. Om man frågar om vägen kan dom peka åt något håll fastan dom inte har någon aning om vart det är. När dom inte förstår vad man säger så kanske dom bara skrattar och säger jag eller nej. Jag frågade tex en receptionist om tiderna då chuffel bussen gick. Hon förstod inte och jag frågade i stället. När går chuffle bussen i morgon(självklart på engelska) hon svarar då bara ”NO” Vad gör kvinnan jobbandes på ett hotell om hon bara kan italienska?

Nu packar vi och står i medan min kropp kliar det är nog för att jag är nervös för i morgon och för att jag har en massa myggbett medan mamma inte har ett enda. Vi fick precis reda på att det snöar hemma i Stockholm, bu och bä. Hoppas det snöar tillräckligt mycket för att vi ska slippa slisk slask. I morgon kommer vi hem bleka men glada och med en massa erfarenheter och minnen som slår mycket. Klappi.