fredag 19 juni 2009

Erkänna sin svaghet


Har du tänkt på hur svårt det är att erkänna sin svaghet?
I vårt samhälle ska man vara så stark, aldrig svag.
Jävla samhälle.
För svagheter det har vi alla,
stora som små.
Men stark blir man inte av att neka sin svaghet.
Din styrka kommer när du kan inse och erkänna din svaghet.
Den svaga är den till synes starka.
När du blottar din svaghet,
låter du alla andra se den.
Då, ja då är du stark.

Ensam med så mycket kärlek


Dag som natt
Din känsla vill alltid vara.
Känslan av din ensamhet,
allas sällskapsbehov.
Ditt behov att vara ensam har gjort dig ensam,
alldeles ensam.
Det enda du krävde var lite tid ifred.
Nu har du endast ensam tid.
Men jag tror dig,
tror att du en dag kastar av dig din ”avstånds dräkt”
erkänner för världen att du också har ett behov av sällskap.
Att du har så mycket kärlek att ge.
Att du satte dig själv i fällan,
spann ett nät som du själv fastnade i.
Och de kommer att ta emot dig med öppna armar.
Varma, mjuka barmar.
Var inte rädd du söta,
jag står där bredvid dig.
Jag finns här.
Jag är din kärlek.

Dödssjuka flickans sista sommar


Solens strålar sträcker ut sig,
gäspar och går upp.
Nu är det morgon, sommar morgon i Sverige.
Nu ska det lysas, och värmas,
för nu är det svensk sommar.
De smeker gräset, träden, blommorna, husfasaderna,
bord, stolar, bilar och flickan som sitter där och tittar på.
Strålarna smeker hennes vita skandinaviska hud,
ruffsar om i det tunna tunna ljusa håret.
Hon viskar ”nu är det sommar”
Ja flicka lilla nu är det sommar, svensk sommar.
Här är den sommaren.
Fylld av frihet ångest och förväntningar.
Men ingen tycker att det gör något,
för nu är det sommar.
Välkommen värmen, solen och lyckan.
Flickan tar ett sista andetag och säger
”Jag sa till sommaren, sen ger jag upp”

måndag 15 juni 2009

Mina fingrar kliar



Jag saknar mitt skrivande, formuleringar och justeringar.
Det var länge sen jag skrev något som kände bra i mig.
Länge sen jag skrev något jag kunde vara nöjd med.
Detta bevisar hur upptagen jag är.
Jag har inte tid mer att skapa det jag älskar att läsa.
Mina tankar, mig själv.
Tova i sitt original, vart har jag tagit vägen?

söndag 14 juni 2009


Mammas födelsedag GRATTIS nu hurrar vi för denna vackra kvinna, stor båt, kort varsel, frukost buffé, förvridna hjärnor och tankar, hyr hoj här, rapar, blöj byten, blåst, regn, sol, HAVET, spring i benen, skratt, kort, mormors mat, kort, näsduks träd, pussar och en massa kärlek och skratt. Tack för en härlig resa och hoppas att du min mor fick den födelsedag du önskat dig.











lördag 6 juni 2009

Din egoism


Du försvann in i din egen egoism
Du tog det du kunde komma över
Svek den som inte la sig under dig
Allt handlade om dig
dig dig dig
Ändå kommer allt så självklart tillbaka till dig
Din egoism drog med sig alla andra
den kom
den tog
den segrade
Borde du inte nöja dig där?
Din egoism tar aldrig slut
Tror du på det där med att såra
då får du makt
sedan enkelt ta tillbaka
Du förväntar dig att man ska komma med svansen mellan benen
dyrka dig
Men egoism kommer aldrig att äga mig
Det vet du lika tydligt som jag
Mig går det inte att styra
Absolut inte av någon som dig
Jag är alldeles för självständig för det
Alldeles för mycket som du vill vara
Din egoism kommer tillslut ha ett slut
Slutet börjar nu.