Lycka

Finns det någon som kan beskriva lyckan genom egen upplevelse.
Eller bara det personen tros sig lycka ska vara?
Finns det någon som verkligen är lycklig?
På riktigt, inte bara i dess hopp om det
Har du någonsin varit lycklig
Har jag det
Jag funderar om det någonsin har funnits en lycklig del av mig
En dag eller två där allt får mig att le
Då allt är enkelt och bra
Inga bekymmer finns
Visst det finns dagar då jag är glad
Men jag måste erkänna det finns där
Det jobbiga, det harmlösa, ja det finns där
Det finns delar i varenda människas liv som de aldrig glömmer
Minnen, hårda ord, känslor
de är saker som inte växer bort med åren
Hur mycket vi än önskar
inte saker som man kan med vilja välja bort
Vi alla kommer ha tider som vi minns, som vi längtar tillbaka till
Men vi har ett val:
att gå vidare eller inte
Med att gå vidare menar jag inte att vi ska glömma,
för det kommer vi inte
När du väljer att gå vidare slår du bort dina minnen
du ersätter dom i tanken för stunden
men inte för alltid
Du väljer att inte se tillbaka
Men du kommer alltid att se det du inte vill minnas
Ordet lycklig är ett ord som får mig att tänka
Om jag inte är lycklig nu,
hur vet jag att jag någonsin har varit det?
Om jag aldrig blir lycklig så är jag det nu
Det kanske inte handlar om ren lycka
Man kanske aldrig blir verkligen lycklig
Utan man blir lyckligare
Jag är öppen för mitt framtida ”lyckligare”

Hej jag är en kastanj.
Mitt skal är som ditt.
Min kastanj är din själ.
Du måste komma genom mitt skal för att få ta del av mig, min skönhet
Jag måste charma dig, finna ditt förtroende, för att lära känna dig, du vackra
Mitt skal gör allt för att hålla dig borta, måste skydda mig
Om du har rätta knycket, aktar dig för taggarna, så kommer du in.
Många kommer att försöka innan dig, efter dig.
Men den dagen då du når mig, den dagen är jag din för alltid.

Missförstånd

Han stod förstummad i mörkret.
I fönstret såg han hennes nakna silhuett.
Hans kärleksstrålar från hans hjärta syntes i mörkret.
Hans knän kändes svaga under hans kropp.
Han tänkte på vilken lycklig man han var.
Han ville ge henne allt i världen,
materiella ting men även alla dess känslor som hon var värd att känna.
Hans kärlek svartnar,
något i hans kropp går sönder.
Den förkrossade kärleken hörs.
En mans silhuett intill den vackra kvinnan närmar sig.
Deras kroppar möts och en aura av ung kärlek bildas.
Deras kärlek till synes så enkel och naken.
En ny känsla sprids i den ensamma mannens förtjusande kropp.
En svart vätska sprider sig i hans blod.
Ett obehag som för alltid vill stanna.
Hans tankemoln om lycka och kärlek stiger till himlen.
Under honom bildas ett nytt.
Svart med smärta och o förståelse.
Hans första reaktion borde vara avundsjuka.
Då han skulle handla i broska att avslöja.
Att visa sin smärta.
Föra över den på någon annan.
Få ut ilskan genom kalla och hårda ord.
Men han har aldrig handlat som han borde.
Och det gör han inte heller i detta fall.
Han vänder på kroppen,
bort från ljuset, auran och silhuetterna som visar sådan lycka.
Han tar ett steg bort,
ett steg mot nytt liv,
bort från sin lycka och kärlek.
Kvar i mörkret står en silhuett av känslor,
lyckliga men även sårade.
Kvar i honom finns inget.
Ett tomt skal.
Kvar står två ovetande silhuetter i en lägenhet som tillhör en gift vän.
Bort går en sårad man ovetande om vad han egentligen såg.
I lägenheten står det även en väntandes kvinna som undrar varför hennes man aldrig kommer hem.
Tänker på hur lycklig hon är som har sin man.
Hon vill ge honom allt i världen,
materiella ting men även alla dessa känslor som han är värd att känna
Mannen kommer aldrig hem igen.
Kvinnan lever ensam kvar i lägenheten,
för alltid undrades varför hennes man hoppade.
Ibland kan den o kontrollerande handlingen vara den bästa för sanningen.
Men det kommer alltid att finnas frågor och funderingar som aldrig når sina svar

Du måste sakna

Det kommer alltid finnas en annan plats
en plats där du känner trygghet och lycka.
När du på den platsen kommer att befinna dig kommer du att sakna
För varför vara på en plats som får dig lycklig när du inte har något att sakna
Varför känna trygghet när du aldrig känner osäkerhet
Varför känna tröst när du inte har något att tröstas över.
Det som alltid tillsynes verkar vara så bra så perfekt
Måste du behålla på avstånd till saknaden
För du kommer sakna att sakna
Varför vilja må bra när man aldrig mår dåligt
Du kommer aldrig finna lyckan om du alltid är lycklig
Att sakna kan vara det värsta som finns
Att sakna kan vara det bästa som finns för känslan man känner när man får det man saknar är en känsla som aldrig går att uppnå utan att ha saknat.
Den känslan är så skön, man blir så avslappnad så lugn, harmonisk.
Varför aldrig sakna, då kommer du inte kunna känna den känslan som du får för att du saknat och inte längre saknar.
Du måste ha förlora något för att i lyckan finna det igen.
Du måste må dåligt för att kunna må bra

Det jag ser i dina ögon

En sammanhållen dikt till en person som är för tidig för att betyda, eller betytt.
En glänsande charm en hy som vid rörs.
Ett par gröna ögon som försöker se igenom.
Ett par läppar som så mycket vill känna.
En sten som ser igenom asfalt, ser att där igenom kommer det växa en planta.
Ett frö som gror för den vilsna sökande.
En växt som är beviset för att med viljan och styrkan kan man slå igenom allt.
Födas med huvudet före i världen som kommer få dig att slå många varv,
gråta många tårar skratta många skratt.
En värld fylld av känslor, besvikelse och stolthet.
Du ser i mig att jag mycket känt, jag ser i dig att du är nyfiken.
Du ser i mig att jag förstår, det är inte bara jag.
Inte bara jag som formats av händelser i livet, tragiska slut, med en vacker början.
Det jag ser i dig kommer aldrig bli som en blommas knopp.
Du har redan vissnat och dött.
Det saknas, i världen, mörkt.
Vibrerande löv får dig att känna smärta,
ett leende får dig att bli tom.
Men i mina ögon känner du det,
du känner dina känslor som endast ett litet oskyldigt ensamt löv kan få dig att känna.
Men du starka ros, du självsäkra själ, jag tror inte på din image.
Jag tror på så mycket mer.
Jag tror på fåglar som flyger, sand som blåser med vindens tårar.
Du vet,
att jag, jag tror på dig.

Kvarnbackarna

Det är så vackert här, Kvarnbackarna.
Jag sitter på den ännu varma stenen.
Jag hade hoppats på en sån vacker solnedgång som jag minns som liten.
Men solen gick precis bakom molnen och ljuset letar sig ut däri mellan.
Vattnet är så otroligt stilla.
Kan du tänka dig den stillsamma ytan som glider över stenarna.
Färgerna här får mig att le.
Min kamera vill inte fånga det.
Utan det är något som världen endast tillåtet att visas i verkligheten.
Ljudet av vågorna som kluckande når stenstranden,
av fåglarna som säger god natt till havet.
Lukten av havet och friheten.
Denna plats,
det jag känner,
minns,
ser och hör,
får mig att vilja gråta inte av sorg utan av harmoni, frihet och lycka.
Såhär vill jag att mitt liv ska levas, lukta, kännas och höras.
Fukten, tången och sommaren.
Låt mig aldrig förlora dessa stunder i mitt liv.
För detta är inspirationen i mitt liv, lyckan jag känner.

En saknad

En saknad av att känna trygghet.
En ny känsla av evig osäkerhet,
Vart du än vänder dig[vart du än är] så är den där,
din otroliga osäkerhet.
Den du så länge gömt,
så att du glömt bort.
Eller så lärde du dig helt enkelt att leva med den,
sökte tappert vidare efter trygghet.
Men det blev för mycket,
alldeles för osäkert.
Du är ensam.
Men alla människor är ju i grund och botten det,
så otroligt ensamma och gråa.
Den enda du någonsin kommer att ha,
den du alltid kommer att kunna lita på,
är dig själv.
Men osäkerheten kan ändå döljas,
glömmas och inte kännas.
Men du är osäkert ensam,
så vill det förbli tills du bryter dig ut.
Finner din egen styrka och kör på.