saknar

Mamma lagar fortfarande mat för fyra.

Det har snart gått tre år nu, kan hon inte vänja sig?

Hon kanske inte vill det.

Jag saknar också men det hjälper inte att låtsas tro att du ska dyka upp lagom till middagen.

Pappa glömmer ibland att låsa dörren,

han tror att du ska komma på natten och låsa den,

tror han verkligen så mycket att han glömmer och låsa dörren,

eller har han bara blivit allmänt glömsk?

Men jag förstår dom, dom två som uppfostrat dig, deras lilla ängel är nu borta.

Kvar är en miniatyr, en miniatyr blir aldrig lika vacker och underbar, men jag lovar jag försöker.

Visst du hälsar på ibland men inte ofta, och sällan ensam.

Jag har inget emot honom tvärt om han är underbar.

Vi saknar vi glömmer och vi hoppas.

Men del saknar så mycket att dom tror att det bara är att leva som alltid.

Sådana är mamma och pappa men dom fattar inte att det inte går utan dig.

Vi va ditt allt det enda om betydde så mycket, du va mitt stöd.

Dom dagarna mamma och pappa bråkade,

då kunde jag bara springa ner till dig,

nu bråkar dom aldrig så jag hör,

eller så har dom väl bara blivit sams nu.

Du har lämnat allt annorlunda, allt som det alltid varit.