Vad skulle du göra om du kände dig ersatt?

Men du unnar samtidigt den som ersätter dig,

du unnar henne att ha fler vänner än bara dig.

Men att du vet att hon har dissat folk för dig.

Inte för du velat det, utan för att hon verkar ha lite svårt att ha flera ”bra” kompisar.

Om du undrar varför jag undrar, så är det för att jag är rädd.

Rädd för att det håller på att bli så.

Jag kan inte säga samma sak som jag sagt om andra,

att jag inte behöver henne att jag klarar mig, jag har andra vänner.

Visst jag har andra, men hon har varit mitt allt, exakt allt.

Hon var den enda som inte visste, och hjälpte mig genom att inte veta.

Henne jag aldrig känner mig pinsam med.

Henne jag verkligen kan vara mig själv, på vilket humör jag än är.

Henne jag alltid gör bort mig med, men som kan skratta åt det.

Det är med henne jag testat allt nytt.

Det är henne jag alltid ringer, när jag behöver tröst.

Jag behöver aldrig säga något till henne, kan bara gråta,

Hon vet på en gång vad det handlar om.

Hon får mig att skratta åt saker som egentligen är skit tråkigt.

Min andra halva helt enkelt, kan man leva med bara en halva.

Jag kanske överreagerar, men det gör ont att se att en annans namn ersätter alla ställen där mitt alltid stått.

Jag älskar dig, du vet vem du är, om inte så har du glömt oss.