Jag kan inte släppa dig med tanken.
Jag vill komma över, leva vidare, gå vidare.
Men du är en del av mig, även fast du inte finns mera.
Du var min trygghet, nu är du borta.
Ensam är jag kvar här, liten och obetydlig.
Nu är det två nya katter här, men dom påminner mig bara om dig.
Du va så personlig, så underbar.
Jag kände mig så jävla älskad av dig.
Jag vet inte om du någonsin gjorde det, men det kändes så.
Du va den enda som accepterade mig, precis som jag var.
Lika ren och naken, lika blek och ensam, lika sårbar
Du ska veta att varje gång jag ska sova tänker jag på dig.
Att du alltid låg hos mig, att jag höll om dig.
Det var så jag somnade, trygg och lycklig.
Så trodde jag det skulle vara livet ut, men samtidigt visste jag att det skulle ta slut.
Men inte så här, och verkligen inte nu.
När du dog, så dog en del av mig.
Men den delen försvinner aldrig.
Jag älskade dig så otroligt mycket.
Folk sa ”Han är fan en katt”, jag visste det.
Men du va mer än en katt för mig.
Jag känner mig ensam utan dig, liksom O-älskad, så naken.
Jag kände att jag levde för något, att jag kanske betydde något.
Jag älskar dig Tootikki, du var mitt liv, och kommer alltid vara det.
Du ska veta ingen kommer kunna ersätta dig.
Jag kommer nog aldrig kunna ge någon så mycket kärlek.
Du va min bebis, det jag tog hand om, den jag alltid försvarade.
Du är en del av mig det kommer du alltid vara min unika underbara katt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar