söndag 22 november 2009

Lycka


Finns det någon som kan beskriva lyckan genom egen upplevelse.
Eller bara det personen tros sig lycka ska vara?
Finns det någon som verkligen är lycklig?
På riktigt, inte bara i dess hopp om det
Har du någonsin varit lycklig
Har jag det
Jag funderar om det någonsin har funnits en lycklig del av mig
En dag eller två där allt får mig att le
Då allt är enkelt och bra
Inga bekymmer finns
Visst det finns dagar då jag är glad
Men jag måste erkänna det finns där
Det jobbiga, det harmlösa, ja det finns där
Det finns delar i varenda människas liv som de aldrig glömmer
Minnen, hårda ord, känslor
de är saker som inte växer bort med åren
Hur mycket vi än önskar
inte saker som man kan med vilja välja bort
Vi alla kommer ha tider som vi minns, som vi längtar tillbaka till
Men vi har ett val:
att gå vidare eller inte
Med att gå vidare menar jag inte att vi ska glömma,
för det kommer vi inte
När du väljer att gå vidare slår du bort dina minnen
du ersätter dom i tanken för stunden
men inte för alltid
Du väljer att inte se tillbaka
Men du kommer alltid att se det du inte vill minnas
Ordet lycklig är ett ord som får mig att tänka
Om jag inte är lycklig nu,
hur vet jag att jag någonsin har varit det?
Om jag aldrig blir lycklig så är jag det nu
Det kanske inte handlar om ren lycka
Man kanske aldrig blir verkligen lycklig
Utan man blir lyckligare
Jag är öppen för mitt framtida ”lyckligare”

Hej jag är en kastanj.
Mitt skal är som ditt.
Min kastanj är din själ.
Du måste komma genom mitt skal för att få ta del av mig, min skönhet
Jag måste charma dig, finna ditt förtroende, för att lära känna dig, du vackra
Mitt skal gör allt för att hålla dig borta, måste skydda mig
Om du har rätta knycket, aktar dig för taggarna, så kommer du in.
Många kommer att försöka innan dig, efter dig.
Men den dagen då du når mig, den dagen är jag din för alltid.

torsdag 22 oktober 2009

Missförstånd


Han stod förstummad i mörkret.
I fönstret såg han hennes nakna silhuett.
Hans kärleksstrålar från hans hjärta syntes i mörkret.
Hans knän kändes svaga under hans kropp.
Han tänkte på vilken lycklig man han var.
Han ville ge henne allt i världen,
materiella ting men även alla dess känslor som hon var värd att känna.
Hans kärlek svartnar,
något i hans kropp går sönder.
Den förkrossade kärleken hörs.
En mans silhuett intill den vackra kvinnan närmar sig.
Deras kroppar möts och en aura av ung kärlek bildas.
Deras kärlek till synes så enkel och naken.
En ny känsla sprids i den ensamma mannens förtjusande kropp.
En svart vätska sprider sig i hans blod.
Ett obehag som för alltid vill stanna.
Hans tankemoln om lycka och kärlek stiger till himlen.
Under honom bildas ett nytt.
Svart med smärta och o förståelse.
Hans första reaktion borde vara avundsjuka.
Då han skulle handla i broska att avslöja.
Att visa sin smärta.
Föra över den på någon annan.
Få ut ilskan genom kalla och hårda ord.
Men han har aldrig handlat som han borde.
Och det gör han inte heller i detta fall.
Han vänder på kroppen,
bort från ljuset, auran och silhuetterna som visar sådan lycka.
Han tar ett steg bort,
ett steg mot nytt liv,
bort från sin lycka och kärlek.
Kvar i mörkret står en silhuett av känslor,
lyckliga men även sårade.
Kvar i honom finns inget.
Ett tomt skal.
Kvar står två ovetande silhuetter i en lägenhet som tillhör en gift vän.
Bort går en sårad man ovetande om vad han egentligen såg.
I lägenheten står det även en väntandes kvinna som undrar varför hennes man aldrig kommer hem.
Tänker på hur lycklig hon är som har sin man.
Hon vill ge honom allt i världen,
materiella ting men även alla dessa känslor som han är värd att känna
Mannen kommer aldrig hem igen.
Kvinnan lever ensam kvar i lägenheten,
för alltid undrades varför hennes man hoppade.
Ibland kan den o kontrollerande handlingen vara den bästa för sanningen.
Men det kommer alltid att finnas frågor och funderingar som aldrig når sina svar

onsdag 21 oktober 2009

Du måste sakna


Det kommer alltid finnas en annan plats
en plats där du känner trygghet och lycka.
När du på den platsen kommer att befinna dig kommer du att sakna
För varför vara på en plats som får dig lycklig när du inte har något att sakna
Varför känna trygghet när du aldrig känner osäkerhet
Varför känna tröst när du inte har något att tröstas över.
Det som alltid tillsynes verkar vara så bra så perfekt
Måste du behålla på avstånd till saknaden
För du kommer sakna att sakna
Varför vilja må bra när man aldrig mår dåligt
Du kommer aldrig finna lyckan om du alltid är lycklig
Att sakna kan vara det värsta som finns
Att sakna kan vara det bästa som finns för känslan man känner när man får det man saknar är en känsla som aldrig går att uppnå utan att ha saknat.
Den känslan är så skön, man blir så avslappnad så lugn, harmonisk.
Varför aldrig sakna, då kommer du inte kunna känna den känslan som du får för att du saknat och inte längre saknar.
Du måste ha förlora något för att i lyckan finna det igen.
Du måste må dåligt för att kunna må bra

lördag 17 oktober 2009

Det jag ser i dina ögon


En sammanhållen dikt till en person som är för tidig för att betyda, eller betytt.
En glänsande charm en hy som vid rörs.
Ett par gröna ögon som försöker se igenom.
Ett par läppar som så mycket vill känna.
En sten som ser igenom asfalt, ser att där igenom kommer det växa en planta.
Ett frö som gror för den vilsna sökande.
En växt som är beviset för att med viljan och styrkan kan man slå igenom allt.
Födas med huvudet före i världen som kommer få dig att slå många varv,
gråta många tårar skratta många skratt.
En värld fylld av känslor, besvikelse och stolthet.
Du ser i mig att jag mycket känt, jag ser i dig att du är nyfiken.
Du ser i mig att jag förstår, det är inte bara jag.
Inte bara jag som formats av händelser i livet, tragiska slut, med en vacker början.
Det jag ser i dig kommer aldrig bli som en blommas knopp.
Du har redan vissnat och dött.
Det saknas, i världen, mörkt.
Vibrerande löv får dig att känna smärta,
ett leende får dig att bli tom.
Men i mina ögon känner du det,
du känner dina känslor som endast ett litet oskyldigt ensamt löv kan få dig att känna.
Men du starka ros, du självsäkra själ, jag tror inte på din image.
Jag tror på så mycket mer.
Jag tror på fåglar som flyger, sand som blåser med vindens tårar.
Du vet,
att jag, jag tror på dig.

måndag 3 augusti 2009

Kvarnbackarna


Det är så vackert här, Kvarnbackarna.
Jag sitter på den ännu varma stenen.
Jag hade hoppats på en sån vacker solnedgång som jag minns som liten.
Men solen gick precis bakom molnen och ljuset letar sig ut däri mellan.
Vattnet är så otroligt stilla.
Kan du tänka dig den stillsamma ytan som glider över stenarna.
Färgerna här får mig att le.
Min kamera vill inte fånga det.
Utan det är något som världen endast tillåtet att visas i verkligheten.
Ljudet av vågorna som kluckande når stenstranden,
av fåglarna som säger god natt till havet.
Lukten av havet och friheten.
Denna plats,
det jag känner,
minns,
ser och hör,
får mig att vilja gråta inte av sorg utan av harmoni, frihet och lycka.
Såhär vill jag att mitt liv ska levas, lukta, kännas och höras.
Fukten, tången och sommaren.
Låt mig aldrig förlora dessa stunder i mitt liv.
För detta är inspirationen i mitt liv, lyckan jag känner.

En saknad


En saknad av att känna trygghet.
En ny känsla av evig osäkerhet,
Vart du än vänder dig[vart du än är] så är den där,
din otroliga osäkerhet.
Den du så länge gömt,
så att du glömt bort.
Eller så lärde du dig helt enkelt att leva med den,
sökte tappert vidare efter trygghet.
Men det blev för mycket,
alldeles för osäkert.
Du är ensam.
Men alla människor är ju i grund och botten det,
så otroligt ensamma och gråa.
Den enda du någonsin kommer att ha,
den du alltid kommer att kunna lita på,
är dig själv.
Men osäkerheten kan ändå döljas,
glömmas och inte kännas.
Men du är osäkert ensam,
så vill det förbli tills du bryter dig ut.
Finner din egen styrka och kör på.

fredag 24 juli 2009

Magsäcken sprängs


Ditt slag spräcker min mage,
jag öppnas levande, här och nu.
Allt min mage innehåller fläker nu ut,
för din fascinerande beundran.
Mina tarmar hänger ut,
vill du hoppa hopprep med dem?
Det blir svart för mina ögon,
jag försvinner nu för gott.
Aldrig mer känna smärta,
aldrig mer se blod,.
Lek med mina inälvor,
ta vara på mig.
Utnyttja allt jag alltid hade, min kropp.
Minns mig som något användbart,
låt inget gå till spillo.
Du offrade ett liv,
låt inte min kropp bara ligga livlöst kvar,
något borde du behöva,
något som du av min kropp kan få.
Gör smycken av mig,
gör leksaker av min kropp.
Något jag hade borde vara användbart för dig.
Låt inte min kropp gå åt spillo.
Ge till dom fattiga,
stoltsera med ditt mod till mord för världen.
Låt dina barn ha kul,
de din hustru något vackert,
Lämna mig inte här att ruttna,
dit inte ens råttorna vågar ta sig.
Låt det sista jag används till,
vara till nytta.
Låt inte det sista jag gör vara att dö,
utan låt det sista jag gör vara att göra någon glad.
Ta emot min sista önskan,
gör något användbart av mig.

tisdag 21 juli 2009


LOOK!


Efter The Blue Man Groupe


Bajsa inte här tack!


Jag vid vacker kanal


Pappa vid vacker kanal


Jag på vår freekiga väns pub



Far vid restaurang gata








Jobbigt att stå sådär hela dagarna i ända.



Berlin murs-kärlek


Mera Berlin murs-kärlek


Målning på Berlin muren



Två Berlin murs monster.


En snygg karl vid Berlin murens vägg.


Huset till höger är inget riktigt hus, eller vare det till höger?


Jag på en mur på jude museet


En tomte gömmer sig på jude museet [kanske där du såg cafét]


60000 stansade ansikten, alla med olika unika utseenden. Representerar judarna som dog under Hitlers makt. Rummet längst bort kan tolkas som en gaskammare, tolka som du vill.


Närmare bild på ansikterna.




Jag på vår stammis gata


Pappa på stammis gatan

Berlin med far
Bil bil åka bil.
Från Öland till Denmark !
Danmark en stad vi trivs i, we feel like home.
Äta Vietnamesiskt, go på människor och umgås,far och jag.
Sedan till berlin vi oss tar.
Första gången jag befann mig i denna enorma stad.
Vi gick, utforskade mycket och åt massor av mat.
Jag gillar denna stad men den skrämmer mig lite.
Den är så otroligt stor, gigantisk och hård på något sätt.
Men The Blue Man Group !
KOM TILL SVERIGE.
Dom var helt otroliga.
Bland det häftigaste jag någonsin sätt.
Pappa jag är så otroligt tacksam att du tog med mig på dom.
Jag är tacksam för hela den här resan med ig pappa,
fastän jag kanske inte visade det då.
Men jag menar det:
Tack för en underbar resa med dig, världens bästa far!

PS! Berlin muren, älskade Berlin mur, många många vackra målningar som pryder dig. Dig vill jag besöka fler gånger i mitt liv! DS

fredag 19 juni 2009

Erkänna sin svaghet


Har du tänkt på hur svårt det är att erkänna sin svaghet?
I vårt samhälle ska man vara så stark, aldrig svag.
Jävla samhälle.
För svagheter det har vi alla,
stora som små.
Men stark blir man inte av att neka sin svaghet.
Din styrka kommer när du kan inse och erkänna din svaghet.
Den svaga är den till synes starka.
När du blottar din svaghet,
låter du alla andra se den.
Då, ja då är du stark.

Ensam med så mycket kärlek


Dag som natt
Din känsla vill alltid vara.
Känslan av din ensamhet,
allas sällskapsbehov.
Ditt behov att vara ensam har gjort dig ensam,
alldeles ensam.
Det enda du krävde var lite tid ifred.
Nu har du endast ensam tid.
Men jag tror dig,
tror att du en dag kastar av dig din ”avstånds dräkt”
erkänner för världen att du också har ett behov av sällskap.
Att du har så mycket kärlek att ge.
Att du satte dig själv i fällan,
spann ett nät som du själv fastnade i.
Och de kommer att ta emot dig med öppna armar.
Varma, mjuka barmar.
Var inte rädd du söta,
jag står där bredvid dig.
Jag finns här.
Jag är din kärlek.

Dödssjuka flickans sista sommar


Solens strålar sträcker ut sig,
gäspar och går upp.
Nu är det morgon, sommar morgon i Sverige.
Nu ska det lysas, och värmas,
för nu är det svensk sommar.
De smeker gräset, träden, blommorna, husfasaderna,
bord, stolar, bilar och flickan som sitter där och tittar på.
Strålarna smeker hennes vita skandinaviska hud,
ruffsar om i det tunna tunna ljusa håret.
Hon viskar ”nu är det sommar”
Ja flicka lilla nu är det sommar, svensk sommar.
Här är den sommaren.
Fylld av frihet ångest och förväntningar.
Men ingen tycker att det gör något,
för nu är det sommar.
Välkommen värmen, solen och lyckan.
Flickan tar ett sista andetag och säger
”Jag sa till sommaren, sen ger jag upp”

måndag 15 juni 2009

Mina fingrar kliar



Jag saknar mitt skrivande, formuleringar och justeringar.
Det var länge sen jag skrev något som kände bra i mig.
Länge sen jag skrev något jag kunde vara nöjd med.
Detta bevisar hur upptagen jag är.
Jag har inte tid mer att skapa det jag älskar att läsa.
Mina tankar, mig själv.
Tova i sitt original, vart har jag tagit vägen?

söndag 14 juni 2009


Mammas födelsedag GRATTIS nu hurrar vi för denna vackra kvinna, stor båt, kort varsel, frukost buffé, förvridna hjärnor och tankar, hyr hoj här, rapar, blöj byten, blåst, regn, sol, HAVET, spring i benen, skratt, kort, mormors mat, kort, näsduks träd, pussar och en massa kärlek och skratt. Tack för en härlig resa och hoppas att du min mor fick den födelsedag du önskat dig.











lördag 6 juni 2009

Din egoism


Du försvann in i din egen egoism
Du tog det du kunde komma över
Svek den som inte la sig under dig
Allt handlade om dig
dig dig dig
Ändå kommer allt så självklart tillbaka till dig
Din egoism drog med sig alla andra
den kom
den tog
den segrade
Borde du inte nöja dig där?
Din egoism tar aldrig slut
Tror du på det där med att såra
då får du makt
sedan enkelt ta tillbaka
Du förväntar dig att man ska komma med svansen mellan benen
dyrka dig
Men egoism kommer aldrig att äga mig
Det vet du lika tydligt som jag
Mig går det inte att styra
Absolut inte av någon som dig
Jag är alldeles för självständig för det
Alldeles för mycket som du vill vara
Din egoism kommer tillslut ha ett slut
Slutet börjar nu.

onsdag 20 maj 2009

Plötsligt får det klarhet


Du är som en vägg, en vägg av hård vass sten
Ditt hjärta är grunden till din hårda fasad.
Jag har länge huggit i dig, skrapat upp fina sår
Men din fasad är för stark, jag hugger i något dött
Något som varit dött sen länge, något som någon kommer att få liv i tillslut.
Men det är inte jag.
Jag kan få din fasad att darra, din kropp att själva.
Men aldrig kommer jag innanför det hårda, det hårda som gång på gång slår mig.
Jag knyter min näve, ett slag som ska bli slutet för gott.

Det finns en väg



Det finns en väg i livet som du en dag kommer att gå.
Följ den tills den har sitt slut,
Nu finns det bara en återvändo bakom dig.
Du kommer inte ta den.
Ingen väljer sin återvändo, det är dagens rädsla
Men jag råder dig: Ta den vägen
Låt den leda dig livet ut, livet tillbaka
Gå din återvändo, upplevt det du varit med om.
Du starka som gör det, du modiga har mycket lärt genom livet.
Du har mycket att återvända genom.
Upplevelser upplever vi bara en gång,
du dras inte tillbaka för att du minns det.

tisdag 12 maj 2009


Du försvann in i din egen egoism
Du tog det du kunde komma över
Svek den som inte la sig under dig
Allt handlade om dig
dig dig dig
Ändå kommer allt så självklart tillbaka till dig
Din egoism drog med sig alla andra
den kom
den tog
den segrade
Borde du inte nöja dig där?
Din egoism tar aldrig slut
Tror du på det där med att såra
då får du makt
sedan enkelt ta tillbaka
Du förväntar dig att man ska komma med svansen mellan benen
dyrka dig
Men egoism kommer aldrig att äga mig
Det vet du lika tydligt som jag
Mig går det inte att styra
Absolut inte av någon som dig
Jag är alldeles för självständig för det
Alldeles för mycket som du vill vara
Din egoism kommer tillslut ha ett slut
Slutet börjar nu.