Du är som en vägg, en vägg av hård vass sten
Ditt hjärta är grunden till din hårda fasad.
Jag har länge huggit i dig, skrapat upp fina sår
Men din fasad är för stark, jag hugger i något dött
Något som varit dött sen länge, något som någon kommer att få liv i tillslut.
Men det är inte jag.
Jag kan få din fasad att darra, din kropp att själva.
Men aldrig kommer jag innanför det hårda, det hårda som gång på gång slår mig.
Jag knyter min näve, ett slag som ska bli slutet för gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar