Tootikki

Dag 6 ”Expedition Etna”

Med lava i tankarna och tidig morgon styrde vi bil nosen mot Etna. Etna är en aktiv vulkan som senast hade ett utbrott 2001. Vi visste att Etna låg en bit bort, men kanske inte riktigt så långt som det faktiskt var. Jag lyckades fördriva tiden med läxläsning, hur mamma överlevde vet jag inte riktigt, men hon var ju illa tvungen. Man måste åka igenom staden Etnea för att komma upp till Etna. Etnea är en stad fylld med rondeller ha det i tanken om du någonsin åker dit. Min mamma som nu kör som en Sicilianska klarade av alla rondeller galant hon till och med gnällde lite på sega bilar. Ni vet sådär som bara puckade vuxna gör, som om dom i andra bilen hör vad man säger ”suck”

Vi åkte och åkte upp för vägen mot toppen. Marken bredvid vägen var fyllt med svart kol liknande sten/lera. Det var förstenad lava. I allt det svarta dök det efter ett tag upp höst träd. Den svarta marken blev nu alla höstens färger. Kan ni tänka er hur vackert det var. Brytning mellan hårt och svart till mjukt och färgglatt.
Tillslut kom vi upp till ”Etna stationen” där man vanligtvis tar kabinen upp. Men eftersom att mammas och min resa inte är en resa utan mera en expedition så var självklart kabinerna avstängda just idag. Vi bestämde oss för att besöka en liten krat bredvid eftersom att det inte gick att ta sig upp på Etna toppen.
Den lilla kratern var ganska jobbig att bestiga då underlaget var av stelnad lava som är ett väldigt lätt material. Hela tiden hade jag Kebenikaise i tankarna, ”det här är ingenting i jämförelse med Kebb sluta mesa dig det här är enkelt” Men det var inte så enkelt eftersom att det blåste som satan. När man väl kom upp på kratern så kunde man inte stanna länge eftersom att man var påväg att blåsa ner i den. Vi tog en annan väg ner som inte var lika brant eller lika blåsig. I gruset under våra fötter var det fullt med små röda högar av nyckelpigor. Mamma lärde mig att nyckelpigor gillar just de förhållandena som är runt en vulkan. Fina små nyckelpigor varför lever ni på ett sådant farligt ställe?

Det bestämdes att vi skulle ta en sväng förbi Taoremina som är en stad där alla ”snobbar” åker och bor. Dit många kändisar åker. Mamma jämförde det med att alla brats åker till Gotland och sprutar ned sig med Champagne. Tack för jämförelsen mamma.
Våran guide hade gett oss ett ”visitkort” på ett ställe kallat Solaris. Hon hade skrivit att vi skulle beställa Insalta D´agrumi, och broschetta. Eftersom att det just är mamma och jag som ska hitta stället så låg ju självklart det där stället på någon klurig och undangömd plats. Vi sprang runt och letade efter stället, ju längre tiden gick desto hungrigare blev jag och desto mer sugen på broschetta. Våran GPS var otydlig och ändrade sig hela tiden. Vi frågade några män som pekade åt helt det tvärtemot hållet våran GPS sa, och jag vägrade att gå så fel. Så vi gick tillbaka och förbi männen som ropade efter oss men vi ignorerade dom lite smidigt. Det visades att vi gick fel en gång till och tvingades gå förbi dom igen, och igen och igen. Tillslut frågade vi en kvinna som pekade åt helt andra hållet emot vad männen sa men även helt emot det hållet våran GPS sa. Det visades sig att även denna väg var fel. Tillslut köpte vi ny pressad apelsinjuice och passade på att fråga den god engelsk talande apelsinpressaren om vart det låg. Han visade samma ställe som våran GPS, mamma och jag fattade inte riktigt och frågade en sista man, och äntligen hittade vi.
Insalta D´agrumi visades vara en underlig rätt som föll mamma perfekt i smaken. Det var en slags citrus sallad, vilket innehöll : olika citrusfrukter, chili, röd lök, och typ vinäger eller någon slags dressing. Broschettan var väl god men inte den godaste vi ätit.
Sedan åt jag god glass i dag blev det : caramell, cocos, kinder och självklart amarena. Och vilken var godast? Efter denna vecka är jag fortfarande fast besluten över att körsbärsglassen är den godaste.

Vägen hem var extra lång och seg. Vi lyckades betala 9,20£ i tullavgift (som man gör när man åker på motorvägarna) men tidigare har vi bara varit tvungna att betala runt 0,80£. Men nu har vi äntligen kommit hem tillrätta.

Mamma sitter ute och snackar i telefon, troligtvis med Uffe. Jag sitter och surar över att jag inte kan svara på Annas eller Maxelitos sms, och får inte låna mammas telefon, den snåljopen. Men du Max... jag är faktiskt i Italien inte i Stockholm. Hoppas jag får ett riktigt förlåt av dig för att du glömt bort det! Anna är hemma, hon säger att det är kallt i stockholm och hon vill jämföra vem som är brunast av oss. Men jag tycker det är fusk. Anna du har varit i Egypten, och Joel och Max ligger på någon strand på Mallis och schteeker. Sjäv är man på någon expedition i Italien. Det är fusk, NI FUSKAR!!! Men då borde jag också få det, så jag ska ligga i solarium lördagen och söndagen. För jag ska tamej faan vara brunare än någon. Känner att jag får tillbaka lite för att jag var så kaxig efter Lissabon. Men jag saknar er.
Hoppas ni har det bra i kalla kalla Stockholm nu. Vill hälsa lite extra till min Papi. Saknar min älskade far som är så duktig och har nu fixat våran hemtelefon. När jag kommer hem ska vi också ta och klä om stolar. Våran lägenhet börjar bli helt underbar.
Nu är mamma klar och vi ska krypa ner i sängen och kolla på dagens foton ifrån Etna.
Natti, natti