tisdag 2 februari 2010


Det är känsligt att erkänna.
Varje steg du tar,
varje promenad du går.
Går du stöttades på rullatorn.
Din är grå, min är röd glänsande.
För jag, jag vill skylta.
För mig tyder min rullator på erfarenhet,
och långt liv.
Va glad att du faktiskt fortfarande kan gå.
Med stöd eller inte,
vad spelar det för roll?
Vi blir i vilket fall alltid stöttade genom livet,
när det gäller det mesta.
Så varför inte nu?
Ta den i dina händer,
gå stolt ut på gatan.
Du är ett gott föredöme,
en erfaren söt liten tant.
Visa som att du fortfarande kan gå,
med stoltheten bredvid.

Inga kommentarer: