Solen bränner i mina ögon.
I vintras frös de till is såsom blodet i mina ådror.
Min kropp den skälver av saknad till dig.
Du kom på hösten med famnen fylld av löv.
Du sydde mig ett täcke av dem som du lade på mina axlar.
Där var jag trygg och där stannade jag.
Ingen fick komma inför utom du.
Det var en klaustrofobisk känsla blandad med total njutning.
Vintern kom och blodet frös till is.
Men jag åkte till varma länder.
Jag kom hem med kokande blod och passion i blicken.
Men jag kyldes ned i det kalla landet och den klaustrofobiska känslan växte.
Allt jag ville var att vara fri.
Du tog av ditt täcke och gav dig av.
Nu var jag fri.
Men allt jag saknar är den klaustrofobiska känslan hos dig,
där jag var trygg.