Dag 7 ”Hej då Sicilien”
Inte har det hänt mycket idag men en massa intryck har ändå tagits in.
Våran sista dag i det underbara landet som kan beskrivas med orden: bergit, kaotiskt, vackert, gott och smala gator, tillbringade vi i huvudstaden Palermo. Det inhandlades massor med saker och dracks en massa espresso. Tror att vi drack espresso typ fyra-fem gånger.

Med tåg tog vi oss till Palermo eftersom att våra guider hade sagt att det inte gick att köra bil i Palermo pga trafiken. När vi kom dit märkte vi att trafiken inte alls var värre än någon annanstans.
I en liten informations kiosk fixade vi en karta över staden. Efter att mamma frågat ”Does it kost?” fick vi reda på att kartan var gratis. Mamma du fortsätter att förvåna mig över din perfekta engelska.

Vi virrade runt i den stora och konstiga staden, köpte massa strumpor och strumpbyxor och jag hittade fina smycken. Efter att vi druckit en varsin espresso och jag ätit jordens godaste körbärs glass hittade vi en mysig liten gata som påminde mig om Vietnam. Det var massor av stånd och affärer längst hela gatan. Vi fyndade, prutade och blev lurade. Tillslut kom vi till alla frukt stånden, det var frukt och fisk överallt. Tänk om vi hade så mycket god frukt i Sverige då skulle jag kunna bli fruktoman.
Rå bläckfisk, bläckfisk ringar, bönor, parmaskinka och underbar pasta var det vi delade på i en mysig liten restaurang där bara stadens invånare åt.

Sedan bar det vidare längst alla fruktstånd tills vi upptäckte till våran besvikelse att vägen tog slut.
Då satte vi oss och tog en espresso och kollade på människor och störde oss på två riktigt irriterande tjocka barn.
Utanför en leksaks affär såg jag nog en av dom skummaste leksakerna, det var en robot ungefär en meter stor. Den såg riktigt läskig ut, vem skulle vilja ha en robot typ lika stor som en själv?

Vågen hem var inte lika fullsmockad av folk eftersom att det var under siestans tid. Vi stannade utanför en affär och såg ”fiskspelet” ni vet det som man hade när man var liten. Det är en massa fiskar som gapar och stänger munnen samtidigt som dom snurrar, man ska försöka fiska upp fiskarna med ett metspö (som har en magnet på sig, som även fiskarna har) Jag sa till mamma att om affären var öppen så skulle vi kunna ha köpt det till Elsa. Vem tror ni inte kom då? Jo affärsägaren, han öppnade affären vi köpte spelet och gick sen nöjt vidare.

På stationen kom vi på en grej som är typiskt Italienare. Om dom inte förstår frågan eller vet svaret så säger dom inte att dom inte förstår eller vet, utan dom svarar alltid. Om man frågar om vägen kan dom peka åt något håll fastan dom inte har någon aning om vart det är. När dom inte förstår vad man säger så kanske dom bara skrattar och säger jag eller nej. Jag frågade tex en receptionist om tiderna då chuffel bussen gick. Hon förstod inte och jag frågade i stället. När går chuffle bussen i morgon(självklart på engelska) hon svarar då bara ”NO” Vad gör kvinnan jobbandes på ett hotell om hon bara kan italienska?

Nu packar vi och står i medan min kropp kliar det är nog för att jag är nervös för i morgon och för att jag har en massa myggbett medan mamma inte har ett enda. Vi fick precis reda på att det snöar hemma i Stockholm, bu och bä. Hoppas det snöar tillräckligt mycket för att vi ska slippa slisk slask. I morgon kommer vi hem bleka men glada och med en massa erfarenheter och minnen som slår mycket. Klappi.


Frukt- och grönsaksmarknadens början


Lite mer folk


Mira minns du, our small babies


Missade Halloween, men det var det helt klart värt!


Beans slät yta, give me that tasty look


Den skulle man inte vilja möta levandes i vattnet


Do you wanna have some fish?


Yummy, look so fresh


Lilla snigel


Sjukt good pasta, mitt framtida jag ska dö av frosseri av denna pastan


The chicken place


Fin balkong


En vacker alé med en ännu vackrare kvinna min mami!


Fin fasad


Den mycket läskiga roboten, den får två bilder för den är så läskig.
Vad du än gör, köp aldrig denna till någon i hela världen


Elsas spel som har visat sig vara ett ögonbedovande helvette, och inte alls det jag hade när jag var liten. Men tacksammare än tacksam var ungen


Jag stod mitt i vägen, och han ser sannerligen ut att förbereda sig från att väja för mig. I am sooo smart, right?


Du vill ha, i know it


I found that beer funny


Vinets stad


Vi kommer sakna de fina byggnaderna


Fin häst och vagn får avsluta denna resa

Dag 6 ”Expedition Etna”

Med lava i tankarna och tidig morgon styrde vi bil nosen mot Etna. Etna är en aktiv vulkan som senast hade ett utbrott 2001. Vi visste att Etna låg en bit bort, men kanske inte riktigt så långt som det faktiskt var. Jag lyckades fördriva tiden med läxläsning, hur mamma överlevde vet jag inte riktigt, men hon var ju illa tvungen. Man måste åka igenom staden Etnea för att komma upp till Etna. Etnea är en stad fylld med rondeller ha det i tanken om du någonsin åker dit. Min mamma som nu kör som en Sicilianska klarade av alla rondeller galant hon till och med gnällde lite på sega bilar. Ni vet sådär som bara puckade vuxna gör, som om dom i andra bilen hör vad man säger ”suck”

Vi åkte och åkte upp för vägen mot toppen. Marken bredvid vägen var fyllt med svart kol liknande sten/lera. Det var förstenad lava. I allt det svarta dök det efter ett tag upp höst träd. Den svarta marken blev nu alla höstens färger. Kan ni tänka er hur vackert det var. Brytning mellan hårt och svart till mjukt och färgglatt.
Tillslut kom vi upp till ”Etna stationen” där man vanligtvis tar kabinen upp. Men eftersom att mammas och min resa inte är en resa utan mera en expedition så var självklart kabinerna avstängda just idag. Vi bestämde oss för att besöka en liten krat bredvid eftersom att det inte gick att ta sig upp på Etna toppen.
Den lilla kratern var ganska jobbig att bestiga då underlaget var av stelnad lava som är ett väldigt lätt material. Hela tiden hade jag Kebenikaise i tankarna, ”det här är ingenting i jämförelse med Kebb sluta mesa dig det här är enkelt” Men det var inte så enkelt eftersom att det blåste som satan. När man väl kom upp på kratern så kunde man inte stanna länge eftersom att man var påväg att blåsa ner i den. Vi tog en annan väg ner som inte var lika brant eller lika blåsig. I gruset under våra fötter var det fullt med små röda högar av nyckelpigor. Mamma lärde mig att nyckelpigor gillar just de förhållandena som är runt en vulkan. Fina små nyckelpigor varför lever ni på ett sådant farligt ställe?

Det bestämdes att vi skulle ta en sväng förbi Taoremina som är en stad där alla ”snobbar” åker och bor. Dit många kändisar åker. Mamma jämförde det med att alla brats åker till Gotland och sprutar ned sig med Champagne. Tack för jämförelsen mamma.
Våran guide hade gett oss ett ”visitkort” på ett ställe kallat Solaris. Hon hade skrivit att vi skulle beställa Insalta D´agrumi, och broschetta. Eftersom att det just är mamma och jag som ska hitta stället så låg ju självklart det där stället på någon klurig och undangömd plats. Vi sprang runt och letade efter stället, ju längre tiden gick desto hungrigare blev jag och desto mer sugen på broschetta. Våran GPS var otydlig och ändrade sig hela tiden. Vi frågade några män som pekade åt helt det tvärtemot hållet våran GPS sa, och jag vägrade att gå så fel. Så vi gick tillbaka och förbi männen som ropade efter oss men vi ignorerade dom lite smidigt. Det visades att vi gick fel en gång till och tvingades gå förbi dom igen, och igen och igen. Tillslut frågade vi en kvinna som pekade åt helt andra hållet emot vad männen sa men även helt emot det hållet våran GPS sa. Det visades sig att även denna väg var fel. Tillslut köpte vi ny pressad apelsinjuice och passade på att fråga den god engelsk talande apelsinpressaren om vart det låg. Han visade samma ställe som våran GPS, mamma och jag fattade inte riktigt och frågade en sista man, och äntligen hittade vi.
Insalta D´agrumi visades vara en underlig rätt som föll mamma perfekt i smaken. Det var en slags citrus sallad, vilket innehöll : olika citrusfrukter, chili, röd lök, och typ vinäger eller någon slags dressing. Broschettan var väl god men inte den godaste vi ätit.
Sedan åt jag god glass i dag blev det : caramell, cocos, kinder och självklart amarena. Och vilken var godast? Efter denna vecka är jag fortfarande fast besluten över att körsbärsglassen är den godaste.

Vägen hem var extra lång och seg. Vi lyckades betala 9,20£ i tullavgift (som man gör när man åker på motorvägarna) men tidigare har vi bara varit tvungna att betala runt 0,80£. Men nu har vi äntligen kommit hem tillrätta.

Mamma sitter ute och snackar i telefon, troligtvis med Uffe. Jag sitter och surar över att jag inte kan svara på Annas eller Maxelitos sms, och får inte låna mammas telefon, den snåljopen. Men du Max... jag är faktiskt i Italien inte i Stockholm. Hoppas jag får ett riktigt förlåt av dig för att du glömt bort det! Anna är hemma, hon säger att det är kallt i stockholm och hon vill jämföra vem som är brunast av oss. Men jag tycker det är fusk. Anna du har varit i Egypten, och Joel och Max ligger på någon strand på Mallis och schteeker. Sjäv är man på någon expedition i Italien. Det är fusk, NI FUSKAR!!! Men då borde jag också få det, så jag ska ligga i solarium lördagen och söndagen. För jag ska tamej faan vara brunare än någon. Känner att jag får tillbaka lite för att jag var så kaxig efter Lissabon. Men jag saknar er.
Hoppas ni har det bra i kalla kalla Stockholm nu. Vill hälsa lite extra till min Papi. Saknar min älskade far som är så duktig och har nu fixat våran hemtelefon. När jag kommer hem ska vi också ta och klä om stolar. Våran lägenhet börjar bli helt underbar.
Nu är mamma klar och vi ska krypa ner i sängen och kolla på dagens foton ifrån Etna.
Natti, natti

Etna var vackert


Mami vid Etna

Jag pekandes på Etna


Vackra nyckelpigor


Min snygga mamma


Vackert vid vägen


En skylt vid restaurangen


Restaurangens adress

Dag 5 ”Idag tittade och flirtade pojkarna lite extra, jag lyser som en sol”

Inte har det hänt mycket idag, vi har haft en total slappnings dag. Men som vanligt har våran biltur varit händelserik.

Idag fick vi reda på att detta var veckans sista soliga dag. Vi bestämde oss för att ta oss till närmsta badstrand för att schteeka. Det blev den konstig staden Cefalu igen. Men denna gång gick faktiskt resan dit riktigt bra och vi hittade bra parkering. Det enda som var jobbigt är att våran GPS gillar att säga att vi ska åka på enkelriktade gator. Det gör att vi måste fly våran egna väg. Men med min proffsiga mamma vid ratten och mitt lokalsinne så hittade vi tillslut en parkeringsplats vid vattnet.

Vi var ganska tidiga i Cefalu så vi bestämde oss för att gå lite i stan innan siestan då vi kunde ligga på stranden.
Vid stranden säljer dom solglasögon och vi passade på eftersom mamma glömt sina och jag älskar solglasögon. Det är såhär att jag och mamma har lite olika glasögon smak, och när mamma frågar mig om tips kan jag inte låta bli att små fnissa. Men jag vet vad mamma gillar och sa sedan att dom passade men att vi hade lite olika smak. Det gjorde mamma osäker eftersom att den enda spegeln hon blev erbjuden var trasig. Jag fick sedan skäll för att jag inte kunde svara om glasögonen var snygga eller inte. Men dom blev köpta ändå. Sedan visades det sig att det var falska Armani, det va kul. Men som tur är så vet inte mamma vad Armani är så hon brydde sig inte.
Inne i staden börjar vi med att ta en god espresso och bakelse på ett café. Cafét var på ett torg där Siciliens viktigaste och vackraste katedral står, när vi satt där på torget och drack vårt kaffe så kom det ett gäng präster och tillslut en tjock liten munk som gick in på cafét. Eftersom att mamma och jag är fröknarna uppmärksamma så la vi märke till att munken faktiskt pratade i en iphone, det tyckte jag var coolt. Jag ville så gärna ha foto på munken så jag satt med kameran i högsta hugg och väntade på att munken skulle komma ut. Det tog sin lilla tid tills han vågade sig ut. Det typiska var bara det att alla präster skulle ut samtidigt så det var väldigt svårt att få med munken på foto. Men jag tror att jag fick med honom i ett hörn.

I bordet bredvid satt det två män och en hund. Den ena mannen var en mycket pratglad och skojsig man. När jag skulle fota munken så duckade mannen och frågade sedan ”interesting people, right” Jag log och skrattade. Vi satt kvar en stund och mamma tog lite foton på mig. Då sa den pratglada mannen till mig “The most beautiful picture she have take today was that one on you” Jag rodnade lite och tackade glatt. Vi drack upp våran kaffe och gick vidare.
Längre ner på gatan köpte jag en super god glass, AMARENO alltså körsbärsglass, mums. Vi gick vidare mamma köpte en citrus frukt som var en blandning mellan apelsin och klementin, när vi står där vid affären så kommer den pratglada mannen med sin kompis på en motorcykel med hunden vid fötterna skällandes. Dom vinkade och skrattade.

Sedan blev vi varma och bestämde oss för att lägga oss på stranden för att schteeka och bada. Mamma hade promt bestämt sig för att vi skulle lyxa till det med solstolar. Vi låg där och brände vitt skandinaviskt skin under dagen. Det hände väl inte så mycket förutom att jag lyckades välta min solstol. Det va nämligen så att det gick några svenska barn längst stranden som intresserade mig, jag lutade väl mig lite extra åt det ena hållet för att se dom, tillslut tippade jag och min solstol. Jag fick en man att vika sig dubbelt av skratt. Kul att man kunde underhålla någon under dagen. Något som var mindre kul var att jag var ny badad, det var bara att hoppa i vattnet igen.

På hemvägen så missade vi den första utfarten på motorvägen så våran GPS bestämde sig för att krångla till det lite extra för att till varje pris komma ut på motorvägen. Vi hamnade först på ett industri område sedan på en liten liten väg. Våran bil fick även den ta sig ett dopp idag då vi var tvungna att åka igenom en tunnel med massor av vatten. Vi har blivit lite osams med våran GPS så det är bäst för den att den passar sig noga.

Som vanligt tog vi en liten tur till San Nicola på hemvägen och köpte lite bröd, mozzarella, mortadella, tic-tacs (som sötnosen i juno) och massor av frukt. Sedan satte vi oss vid vårt glass hak drack lite kaffe och åt glass. Han som gjorde min cappuccino gjorde att jag sken som en sol. Han är nämligen den som gjort min glass varje dag och han flirtar mer och mer med mig för varje dag som går. Idag frågade han om jag ville ha lite chocklad på min cappuccino och jag svarade glatt ja. Det visade sig att han hade gjort ett hjärta på min cappuccino med chokladen. Sedan när han gjorde min glass undrade han om jag ville ha grädde, men jag svarade nej för så svullig hade jag inte tänkt att vara. Men han förstod nog, för han hade fått mig riktigt glad när jag sedan gick iväg med min glass i handen och lysandes som en sol.

Nu har vi spelat Casino och jag van STORT!!! Nu ska vi titta på dagens foton och planera för morgondagen. Saknar er risgryns gryn i Sverige, ses snart.

Munken med en iphone är han i brunt

En ganska cool bild tycker jag, synd bara att den blev sned.

Mami, vid en cool vägg


Jag älskar Amareno glass

Dag 4 ” Om jag skulle få pengar för varje kurva och för varje berg vi åkt på idag så skulle jag vara rik i det här laget”
(Jag vet att jag särskriver stört mycket i min blogg men det är ingen jävla svenskauppsats så jag har inte orkat tänka på det, om det stör er så mycket så läs INTE)

I detta inlägg vill jag börja med att ge min modiga mamma en eloge. Under dom här tre fösta dagarna har hon klarat av att köra bil i svåra omständigheter, som varken hon eller jag någonsin kunde tänka oss att hon skulle klara av. Hon har kört bil i kaotisktrafik med hänsynslösa bilister, hon har åkt i brant uppförsbacke på en väg som är max en bilsbredd, hon har kört på en smal väg i sådant regn så att vattnet skapar vågor ner för gatorna. Vi såg absolut ingenting.

Nu ska jag berätta om våran dag.
Vi bestämde oss för att åka till Castelbueno som är en liten by högt uppe i bergen. För att ta oss väster ut måste vi åka igenom en kaotisk stad med vägar så smala att det knappt får plats en bil. Gårdagens lilla tur där var inte så lyckad så vi fasade för detta ögonblick. Men idag körde hon i bra takt, tog sina egna vägar men hittade ändå rätt. När vi kom ut ur staden så var mamma lagom kaxig och sa ”Nu kör jag som en Sicilianska, sätt på lite smörig Italiensk musik så jag kan få känna mig som en riktig Sicilianska” Det blev tillslut Italiensk Ulf Lundell.

Vi lyckades tanka utan att gå ut ur bilen och dessutom med bensin locket på fel sida. Det är nämligen så att det finns män på stationerna som tankar åt en. Våran taxi chaufför fösta dagen hade tankat och mamma hade uppmärksammat att man fick hjälp att tanka. När vi kom in på stationen så skrattade dom som jobbade åt oss vi tänkte att vi måste sett väldigt vilse ut eller något. Utan att fundera så mycket över det så körde mamma nöjt in bredvid ”bensinslangarna” men hon hade placerat sig så nära att hon inte kom ut, så hon vevade bara ner fönstret. Sedan visades det sig att hon kört på fel sida av tankarna så mannen som skulle tanka fick dra slangen runt hela bilen. Mamma tänkte inte på hur hon verkligen betedde sig som en ”överklass” nöjt sittandes inne i bilen med tanklocket på fel sida utan att ens gå ut och ”hälsa” som alla andra gjorde. Männen på stationen måste tänkt ”Jävla vilsna överklass turister” men så såg vi inte på saken utan vi var mycket nöjda över att vi hade lyckats tanka.

Nu ute på vägen igen går allt som det ska tills vi kör fel, mamma tvingas göra en U-sväng medan våran GPS:s visar oss en annan väg som visar sig bara vara en liten omväg för att komma på rätt väg igen. På rätt väg igen svänger vi upp rätt, efter ett tag inser vi att vi åker på en väg smal som en bil bredd ungefär med typ 70% graders vinkling. Jag gillade att mamma körde gasandes i 30km/h på denna sjuka väg.
Vi kom tillslut upp på en lite större väg som var ungefär två bilbredders bredd. Denna väg gick i sick sack och det var så vägen såg ut ända upp till byn vi skulle åka till. Vägen var mycket kringelikrokig och vi åkte bara högre och högre upp, det var otroligt vackert och mäktigt. Utsikten var absurd så otroligt vacker.
På vägen plockar vi kottar, fotar, och gosar med åsnor. Vi åkte förbi några åsnor och jag skulle absolut fota dom. Två av åsnorna var ganska snabba på att komma och hälsa(den ena var en liten plutt) medan dom andra två var lite osäkrare. Efter ett tag började den vuxna av dom kräva goss, sedan kom en till fram till mig och skulle också ha goss. Jag står nu med kameran runt halsen och med två buffandes och gosiga åsnor under varsin hand i detta läge har mamma kört fram en bit och ropar att jag ska skynda mig. Men jag kan verkligen inte slita mig ifrån dessa små söta varelser. Till slut kommer även den fjärde åsnan fram och det visade sig att det var en mulåsna. Mamma börjar bli arg jag pussar dom små kärlekarna hej då och springer sedan iväg. Dom tittar sorgset efter mig, det hade blivit kärlek vid första ögonkastet, vi var kära.

Tillslut når vi vårt mål, det var till en början helt omöjligt att parkera, mamma sa att det var för att alla väntade på att skolan skulle sluta och dom skulle hämta upp sina barn. Vi körde in i staden men åkte snabbt ut därifrån då mamma nästan hade slagits av panik pga dom smala och smockfulla vägarna. Så vi ställde oss utanför staden och traskade in.
När vi kom in var staden nästintill tom och vi bestämde oss för att äta. Det var svårt att hitta något ställe att äta på men tillslut hittade vi ett ställe som vi tyckte passa oss. Vi beställde pasta, och en flaska vatten. Servitrisen frågar om vi ska ha en stor flaska vatten och vi svarar ja. Medan vi väntade på maten så iakttog vi en familj som vi tyckte pratade svenska för en sekund men pratade sedan franska. Det visades att mamman faktiskt var svensk och att det lilla barnet pratade var på både franska och svenska. Vi kom fram till att pappan var fransk och att mamman var svensk men pratade både svenska och franska. Servitrisen kommer in med en , en och en halv liters flaska och vi kollar chockat på den. Vi bestämmer oss för att beställa in en liten flaska. Servitrisen går då och byter flaska och kommer in med en 0,5 liters flaska. Fan va snopna vi var, det var en sån där klassisk situation. Dom hade inget mitt emellan det är ju faktiskt en liters skillnad. Vi fick in våran mat och vi högg i, efter ett tag bytte vi tallrik men bytte snabbt tillbaka. Eftermaten så kan ni tänka er vad vi bestämde oss för att leta efter för något gott? När jag är i Italien ska jag faktiskt få äta sönder mig på min körsbärs glass!
Vi passade på att ta en liten promenad i staden och fotade. Det var ett gäng killar som ropade ”Ciao Bella” efter mig, mamma påstår att när killar ropar efter mig så växer jag då en meter och lyser av självförtroende och att jag kaxigt går vidare. Jag vet inte riktigt jag, det skulle jag gärna se.
Tillslut hittar vi körsbärs glass och vanilj glass som ser riktigt god ut. Men nej det smakade typ ingenting alls, trist.

Det börjar små regna och vi har tröttnat på staden som vi trodde skulle vara liten och mysig. Vi bestämmer oss för att åka hemåt. Vi väljer att ta en annan väg som ska vara snäppet snabbare. Under vägen ner lägger jag märke till några konstiga skyltar som är moln och regn på, över den skylten är det två skyltar en med stenar och en med en bil som slirar. Vi tar oss smidigt ner börjar då det börjar blixtra och åska. När vi kommer till Cefalu (som ligger nedanför Castelbueno) så öppnar sig himlen och regnet bara öser ner. Jag lägger min hand mot fönstret vid ett tillfälle och jag känner vibrationerna i fönstret ifrån regnet. Regnet bildar vågor ner för gatorna och vi ser typ ingenting. I samma veva lyckas vi åka fel och hamnar på en sån där liten små gata. Vi lyckas komma ner på en större väg och stannar vid en parkering. Mamma säger att hon inte klarar av att åka i regnet och att hon inget ser. Jag övertalar henne om att vi tar mindre vägar (inte dom minsta, men lagom små) där vi kan köra långamt så vi ser och att vi dessutom kommer att åka ut ur regnet. När vi börjat köra så minskar regnet en aning och mamma blir lugn igen och säger ”Man ska kanske ta sig upp på stora motorvägen” (som man får köra 130 på). Min mammas gräns mellan ”Det här går inte, jag klarar inte av det här” till ”Det här flyter ju på som smör, man kanske ska ta sig upp på 130 vägen” ligger väldigt nära. Minsta lilla gör att hon slår över till det andra. Men jag övertalar henne att stanna på den vägen vi var på.
Vi tar någon skum omväg upp för ett berg men kommer tillslut på rätt väg igen. På vägen hem måste vi ju ta oss genom den kaotiska staden igen. Men vi gör ändå ett försök att undvika att åka in i staden det slutar i att vi åker upp för en brant sick sack väg upp för ett berg som även den leder in i staden. Vi tror oss ta en smart väg men åker vilse, tillslut hittar vi rätt och åker till våran favorit och typ hem by San Nicola. Där handlar vi ost, parmaskinka, vin, tomater, is te, vindruvor, två olika slags kortlekar, bröd och pizza. Mamma tar en espresso och någon skum friterad ris sak som hon älskar med som jag inte tyckte var så god. På vägen hem utbrister hon helt plötsligt ”Nee jag tycker inte om ris kroketten(som det tydligen var) urk va äckligt, jag tänker inte äta upp den!” Men vid det här laget känner ni kanske min mamma. Ris kroketten är nu spårlöst försvunnen undra vart den tog vägen!

När vi kommer hem så smaskar vi på det vi köpt och spelar kort. Vi kör Casino några gånger och jag leder men helt plötsligt på något konstigt vis så leder mamma. Då bestämmer hon att spelet är slut och att hon är ”Casino mästare” att hon har vunnit jätte många gånger dom senaste gångerna. Jag säger emot men hon fortsätter att tjata det slutar med att jag säger ”Okej, okej du är mästare gud va jag avgudar dig wohu” Då blir hon tyst. Men om det är så att hon vunnit dom senaste gångerna (som jag inte tror) så förvånar det mig inte eftersom hon kör på sitt lilla eget vis och det viset är alltid till hennes fördel.

Nu ska vi sova, jag har tårar i ögonen av att jag har så jävla ont i rumpan eftersom att jag suttit och skrivit i den här förbannade sten hårda sängen. Min rumpa känns platt. God natt på er era lycko grisar som får sova i förhoppningsvis sköna sängar. Hoppas ni njuter ordentligt.

Mamma på den vackra vägen upp

Det vi trodde var Castelbueno, men Castelbueno var betydligt större.

Älskade lilla åsna<3>

Dom två sociala småttingarna som var mycket modiga och gosiga<3

- Jag ska ha en åsna när jag blir stor


-Ja jag ska verkligen ha en åsna, och vi ska gosa en massa


Den stora vita är en mulåsna(mamman åsna, pappan häst) eller mula(mamman häst pappan åsna) tror att det är en mula.


DonJon fick servera oss


Vacker gata


Castelbueno

Dag 3 ”Kaos artat trafik”
När min hurtbulle till mamma gick upp tidigt och gick på promenad för att utforska hotell området blev hon förföljd av en hund. För att då bli av med hunden tänkte hon låtsas som ingenting, hon gick med näsan högt i vädret och såg mallig ut, tror ni att hon lyckades? Det säger sig självt.

Medan detta utspelades låg jag och sov min skönhets sömn och tänkte att äntligen kan jag kanske få sova ut.

Klockan nio stressar mamma upp mig säger att klockan är nio och att bilen kommer klockan tio och då ska vi åka. Jag hoppar upp och börjar göra mig i ordning och försöker att hinna. Det har gått en timme då mamma börjar bli stressad över att bilen inte har kommit än. När hon äntligen kopplar igång sin hjärna och kommer på att hon inte ställt om klockan inser hon att klockan bara är tio över nio. Ännu en gång har min smarta mamma lyckats!

Eftersom att vi nu är klara och redo så bestämmer vi oss för att äta en god frukost på hotellet.
”Buffe!” säger personalen och vi börjar ta för oss av den stora frukosten. Vi äter och njuter av den fina utsikten, smugglar med oss lite kex och två yoghurt. ”Lite mellan mål” säger mamma nöjt.

Sedan sätter vi oss på en mysig liten plats i trädgården och solar. För varje bil som åker förbi stressar mamma upp sig och tror att det är våran bil.

Vi bestämmer oss för att ta oss upp till våran lägenhet för att gå på toaletten. Jag övertalar mamma att vi ska gå in i receptionen för att kolla om våran ''bilman” har kommit.

Mamma säger ”Han har mitt nummer han skulle ringa när han kom och vilken bil skulle det då vara?”
Jag svarar att han kanske inte alls har numret och sedan pekar jag på en bil. När vi kommer in i receptionen så skiner en man upp och frågar ”Carherine Dolk?” HA, mamma vem hade rätt? När vi sedan kollar på bilen så var det just den bilen jag hade pekat på. Yes jag får säga det igen HA, mamma vem hade rätt?

Men tro inte att vårt lilla bil problem nu var löst, tydligen har någon bestämt att det inte skulle gå enkelt att hyra en bil för oss. För ännu en gång dyker det upp en massa problem. Denna gång handlar det om betalning för att mannen har kört bilen ändå till hotellet. Mannen med bilen är dålig på engelska och tar hjälp av kvinnan i receptionen för att översätta. Mannen ringer sin chef och rapporterar problemet chefen hävdar att vi fortfarande ska betala och kvinnan i receptionen tar över telefonen. Chefen pratar ett långt samtal med kvinnan som försvarar oss och förstår vårt problem. Samtidigt ringer mamma Holiday sun (som vi hyrt bilen av) för att reda ut problemet. Mannen i receptionen snackar med någon i sin telefon. I detta läget sitter jag bland massa skrikande och upprörda människor. Jag går ut för att få lite luft då två polis män står och kollar in en man som lägger om rör. Vad är det med alla människor idag, varför ha två poliser som kontrollerar en man som lägger om rör?

Tillslut fixar sig allt med bilen och vi ska åka iväg, då vi märker att vi måste be polisen att flytta på sin bil för att vi ska komma ut. Mamma blir då mycket osäker men allt löser sig. När vi åkt ifrån polisen ropar mamma ”JA, nu har vi bil och allt är bra, Nu åker vi bort ifrån polisen, haha”

Dagens mål var staden Cefalu som ska vara en fin stad med fin strand. Det är även mafiosornas favorit plats.

När vi ska ta oss till staden så åker vi igenom en annan stad då vi märker till våran förskräckelse. Bilförarna i Sicilien är galna, de kör en centimeter ifrån en och har ingen som helst respekt till andra förare. Mamma blir nu rädd och stressad, koncentrerar sig så mycket på alla andra bilar att vi åker fel. Fastän vi har en GPS.

Till slut kom vi i alla fall till Cefalu där det var ännu mera kaos. Ännu en gång blir mamma rädd och stressad men denna gång lyssnar hon på GPS:en som vill att vi ska åka på en enkelriktat väg mamma gråter och flyr upp för ett brant berg där hon bestämmer sig för att parkera.

Vi vandrar ner för den mycket branta vägen ner i staden, vi lyckas komma fram under just siestan så mycket är stängt. Vi bestämmer oss för att lägga oss på stranden för att sola och bada.

Efter ungefär två timmar gå vi därifrån och äter extremt god Bruchetta och sedan lagom god pasta. Efter maten ska vi leta efter god körsbärs glass men hittar ingen. Vi bestämmer oss för att ta bilen för att åka till San Nicola och handla. Vi handlar ost, bröd, oliver, vin, kex och godis. Utanför affären är det en man som säljer kaktus frukter, han bjuder oss på en varsin kaktus frukt. Det var bland det konstigaste jag ätit. Frukten var kärnig och slemmig. Det var en sådan smak som får en att tänka ”Tar aldrig frukten slut?” Den var varken god eller äcklig.

Eftersom att jag så gärna vill ha glass går vi till samma glass ställe som igår. Köper varsin glass. Denna gång är mamma mycket nöjd över sin glass och jag sisådär nöjd. Efter ett tag börjar mamma klaga över att hon är äcklad och mätt och ställer undan sin glass, jag skrattar, för tror du att det förblir så? Tillslut muttrar mamma ”Jaha jag tryckte ändå i mig glassen”

På vägen hem ska man svänga en ganska skarp sväng för att köra upp för berget, mamma står då och blinkar och är påväg att svänga då hon säger ”jaha där skulle man ha svängt” och kör sedan vidare. Klagar över att hon missade att svänga, ibland förstår jag mig inte på min Mami.

Nu har vi tryckt i oss lite ost, oliver och M.M:s och ska ta och kolla på dagens foton och sedan krypa ner i sängen. God natt på er klappi.

Redo för dagen


Mami i Cefalú


Typ fin dörr


Siciliens viktigaste catedral


Kisse missen hade ett grönt och ett blått öga, det var sött.


Stranden fick inte ta foton där för mamma


Solenedgången